Något mer oinspirerat och skrikigt var det längesen man slapp se på svenska biografer. Alla de dåliga sidorna i det internationellt animerade barn-tv-utbudet har man lyckats få med, minimalt av det goda.
Den belgiske tecknaren Peyos skapelse från slutet av 1950-talet har varit väldigt framgångsrik och ledde även till en tv-serie under 80-talet, något som tyvärr präglar denna 3D-produktion.
En alltför enkel premiss för berättelsen — smurfarna försöker undkomma den onde trollkarlen Gargamel (Hank Azaria) och hamnar i dagens New York genom ett maskhål (eller egentligen en vattenspiral) — skapar en svag grund för filmen, som mest består av ett antal högljudda jakter — när den inte övergår till ett sentimentalt familjedyrkande av simplaste slag.Den intressantaste aspekten av filmen blir istället de funderingar kring produktplacering (vilket verkar ha varit skälet till att man låtit smurfarna hamna i New York) som inställer sig. Sällan har man sett så många varumärken och loggor exponeras så ogenerat som i denna film riktad till barn, vilka förväntas koppla samman sina favoritfigurer med en förhöjd köplust.
Regissören Raja Gosnell har skapat sig en karriär genom att leda inspelningarna av några av de senaste årens mest onödiga filmer, t ex Beverly Hills Chihuahua/Chihuahuan från Beverly Hills (2008) samt ett par Scooby Doo-produktioner. Smurfarna ingår väl i denna samling.
Föräldrar: se upp!
Betyg: 2/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar