Hoppets hamn

Magnus Gertten är en flitig filmare, ofta (liksom sin bror Fredrik på WG Film) med Malmö i centrum. Tillsammans med Lennart Ström driver han bolaget Auto Images, som bland annat ger ut den framgångsrika klippfilmserien Mitt hjärtas Malmö.
Hans nya film skildrar, med utgångspunkt i bilder från 1945 när koncentrationslägerfångar från Tyskland anlöpte till Malmö hamn, hur tre överlevande minns hur de kom till frihetens rike från fasorna i nazistlägren.








Gertten lyckas som vanligt väl med att få de han intervjuar att på ett otvunget sätt berätta om plågsamma och konsekvensrika händelser och de filmsekvenser som visar de f d fångarnas ankomst, avklädning och avlusning är mycket slagkraftiga.

Vad Gertten och fimteamet inte lyckats särskilt väl med är däremot att sätta in lägerfångarnas liv i ett större perspektiv.

Det blir väldigt mycket tal om Malmö och Sverige som lyckoriket, väldigt lite om vad som hände sedan. Och den avsaknaden skapar dels en tomhet i förståelsen av hur upplevelserna från barndomen präglat deras fortsatta liv: vi får se (i alltför många bilder som uppenbarligen ska signalera "konstnärlighet") de tre huvudkaraktärerna när de minns 1945, men inte hur de hanterat vuxenlivet.

Och det mest förvånande med filmen är en konsekvens av detta: var det förtryck dessa tre (och miljoner andra) utsattes för enbart en tysk företeelse på 1940-talet? En journalistiskt präglad undersökning hade tagit fasta på att ta reda på vad som hände med Irene, Ewa och Josef efter vistelsen i Malmö: vad fanns av förföljelser och rasism i de länder de fortsatte att leva i (Sydafrika, Sverige och USA)?

Inte minst förundrad blir man över Irene, vars överlevande delar av familjen beslöt sig för att bosätta sig i Sydafrika under apartheidregimen: blev hon en del av ett annat förtryck eller kämpade hon mot rasismen? För Ewas och Josefs del undrar man hur det var att leva i Sverige och USA, det kan knappast ha varit ett himmelrike, vilket luckorna i skildringen riskerar att få åskådaren att tro. Filmskaparna har här varit alltför beskedliga.

Till syvende og sidst är Hoppets hamn en bildmässigt rik film som inte förmår att ställa följdfrågor utan nöjer sig med att vara hoppfull om framtiden, trots de fruktansvärda händelser som flyktingar kan ha varit med om innan ankomsten till "hoppets hamn".


Betyg: 6/10