Sune på bilsemester

Efter förra årets publiksuccé Sune i Grekland, som även den hade tv-veteranen Hannes Holm som regissör, var det ju givet att framgången skulle leda till en uppföljare, så är ju filmbranschen numera inrättad. Visserligen har vi sett Sören Olsson och Anders Jacobssons skapelse i tv- och filmform tidigare men det var ett tag sedan och nu är det närmast Sunes pappa Rudolf (spelad av Morgan Alling) som står i centrum som den totaltöntige patriarken.

Och här finns ett problem i filmerna. Som Alling spelar honom är han en ganska obehaglig figur, beräknande och icke-empatisk i det mesta han gör, alltifrån hur han parkerar bilen till hur han tränger sig in mellan brudparet för att filma dem i berättelsens inledning.



Hans beteende är inte särskilt roligt, snarare buffligt i den förödmjukelsestil som kommit att bli normen i inte bara svensk komedi (särskilt på tv, typiskt är att hela produktionen andas tv lång väg).

Handlingen i filmen sätts också igång av Rudolf, som ska ha en konstnär att signera den tavla som han och frun Karin (Anja Lundqvist) fick på sin smekmånad i Tyrolen för tjugo år sedan, allt för att kunna sälja den dyrt. Sune (William Ringström), som har svårt att bestämmas sig för vilken tjej han ska vara kär i, får för sig att han kommer att hitta sin fantasiförälskelse på samma plats och är den som får stå för det romantiska inslaget – som är hyfsat väl tillvarataget i filmens inledning, men ganska snart går på tomgång.

Resten handlar om Rudolfs dumheter, vilket gör att man verkligen undrar över hustruns bedömningsförmåga när det verkar som om hon överser med all hans brist på hänsyn och omvärldsförståelse, fram tills att han får se sig blåst på de pengar han trodde sig kunna få — varpå han bara ändrar hela sin livshållning och är nöjd. Trovärdigt? Inte ett dugg.

Slutrepliken i filmen upprepar något som Rudolf tidigare velat få Sune och den övriga familjen att förstå, att det som inte är roligt när det händer blir kul senare.

Fan tro’t!

(Sune på bilsemester har premiär den 25/12)

Betyg: 2/10

I samarbete med Filmtrailer.se

Populära filmer på Sveriges biografer

Pressmeddelande från Svenska Filminstitutet:

Svenska filmer står högt i kurs hos biobesökarna kan man konstatera efter att ha tagit del av senaste tio-i-topp-listan över de mest sedda filmerna.

Johan Falk sköt in sig själv på plats nummer två efter premiären i fredags av Johan Falk – kodnamn Lisa  i regi av Charlotte Brändström.  
Små citroner gula av Teresa Fabik har befunnit sig på listan i fem veckor och har nu setts av fler än 100 000, närmare bestämt 105 105 och återfinns på plats nr fem.



Direkt efter ligger Maria Lang-deckaren Mördaren ljuger inte ensam av Birger Larsen, som hade premiär förra fredagen, och som kan ståta med 24 640 besök.

Svenska barn- och familjefilmer är det inte så gott om. På den senaste Guldbaggegalan vann Sune i Grekland – All Inclusive av Hannes Holm Biopublikens pris. Efter att ha legat hela 13 veckor på biotoppen har nu filmen totalt setts av 569 120 personer. En mycket stark siffra för en svensk barn- och familjefilm. Det innebär att Sune i Grekland  – All Inclusive är den mest sedda svenska filmen som haft premiär under 2012 och 2013. Dessutom får man gå tillbaka hela 20 år i tiden för att hitta en bättre siffra för en barn- och ungdomsfilm. Den filmen hette Sunes sommar.

– Det är ju oerhört roligt. Särskilt att biopubliken upptäckt igen att man faktiskt kan ta med sig både en halvdöv farfar som några bångstyriga barnbarn till samma film! På något vis är det alltid befriande när publiken lyckas ta död på målgrupps-tänket! säger filmens regissör Hannes Holm.

I hela 30 veckor har Malik Bendjellouls Oscarsbelönade Searching for Sugar Man befunnit sig på bioreportoaren och har plats nr nio på biotoppen. Hittills har 127 231 svenskar sett filmen på biografer i hela landet.

Publiksiffrorna kommer från distributörerna Nordisk Film, SF Film och Nonstop Entertainment.