Populära filmer på Sveriges biografer

Pressmeddelande från Svenska Filminstitutet:

Svenska filmer står högt i kurs hos biobesökarna kan man konstatera efter att ha tagit del av senaste tio-i-topp-listan över de mest sedda filmerna.

Johan Falk sköt in sig själv på plats nummer två efter premiären i fredags av Johan Falk – kodnamn Lisa  i regi av Charlotte Brändström.  
Små citroner gula av Teresa Fabik har befunnit sig på listan i fem veckor och har nu setts av fler än 100 000, närmare bestämt 105 105 och återfinns på plats nr fem.



Direkt efter ligger Maria Lang-deckaren Mördaren ljuger inte ensam av Birger Larsen, som hade premiär förra fredagen, och som kan ståta med 24 640 besök.

Svenska barn- och familjefilmer är det inte så gott om. På den senaste Guldbaggegalan vann Sune i Grekland – All Inclusive av Hannes Holm Biopublikens pris. Efter att ha legat hela 13 veckor på biotoppen har nu filmen totalt setts av 569 120 personer. En mycket stark siffra för en svensk barn- och familjefilm. Det innebär att Sune i Grekland  – All Inclusive är den mest sedda svenska filmen som haft premiär under 2012 och 2013. Dessutom får man gå tillbaka hela 20 år i tiden för att hitta en bättre siffra för en barn- och ungdomsfilm. Den filmen hette Sunes sommar.

– Det är ju oerhört roligt. Särskilt att biopubliken upptäckt igen att man faktiskt kan ta med sig både en halvdöv farfar som några bångstyriga barnbarn till samma film! På något vis är det alltid befriande när publiken lyckas ta död på målgrupps-tänket! säger filmens regissör Hannes Holm.

I hela 30 veckor har Malik Bendjellouls Oscarsbelönade Searching for Sugar Man befunnit sig på bioreportoaren och har plats nr nio på biotoppen. Hittills har 127 231 svenskar sett filmen på biografer i hela landet.

Publiksiffrorna kommer från distributörerna Nordisk Film, SF Film och Nonstop Entertainment.

Johan Falk — Kodnamn Lisa

Berättelserna om Johan Falk (Jakob Eklund) och hans kamp mot svensk polisbyråkrati, inhemska gangsters och östeuropeiska megagangsters har nu producerat den femtonde filmen — och än är det inte slut.

De fyra första (1999-2003 samt 2009) gick upp på bio och möttes för det mesta av välvilliga kommentarer från kritikerna, som tyckte att Anders Nilsson både lyfte fram en viktig aspekt av det som händer i brotts-Sverige och att han lyckades göra häftig action. De följande tio filmerna har enbart släppts på DVD och nu är det alltså dags att runda av den här omgången.

 

Frank Wagner (Joel Kinnaman) avslöjas som polisinformatör, vilket leder till att hans chef tvingas sätta ett pris på hans huvud av den ryska maffian som inte vill få sina affärer i Sverige störda mer och de 500 000 kronorna gör att alla Västsveriges busar beger sig ut på jakt efter honom (vilket varken hindrar Wagner från att enkelt slå ner dem han möter eller röra sig på Göteborgs gator.

Wagner ber sin poliskontakt, alltså Falk, om hjälp för att rädda sig själv och sin familj (fru och son) och trots att Falk precis lämnat in sin avskedsansökan ställer han upp — och får de flesta av sina kolleger att göra detsamma. Utom de kvinnliga cheferna, som är misstänksamma mot allt vad dessa manliga män uträttar.

Nåväl, Falk och Wagner lyckas, trots att Wagner blir arg på Falk för att han avslöjats (vilket egentligen inte är Falks fel utan den svenska rätts- och polisbyråkratins) till slut ta död på den ryska maffian, sätta korrupta svenska advokater inom lås och bom samt till och med omvända en av de kvinnliga cheferna (Jessica Zandén, som gör en riktigt dålig insats som polischef) — medan den andra kvinnliga chefen pekas ut som okänsligt svin.

Charlotte Brändström har kallats in som regissör och det verkar som om ryktet om hennes insatser i fransk film fortfarande gör henne till ett gångbart namn i svenska producentkretsar. Men liksom i Wallanderfilmen Hämnden (2009) förmår hon inte berätta på ett spännande sätt och scenerna blir till väldigt stela uppställningar med ljussättning som mest påminner om tv-serier ur det franska förrådet där det viktigaste är att göra bilderna så snygga som möjligt, utan tanke på deras dramatiska roll.

Brändström får inte heller någon ordning på replikföringen, vilket ju inte är så konstigt med tanke på de klyschor ur polisfilmens förråd som manuset består av och skådespeleriet går överhuvudtaget på rutin från alla inblandade, från Eklunds "men, va fan" till Kinnamans method acting-mumlande. 

Även om Mikael Tornving gör sin vanliga gedigna insats som Falks närmaste chef, med en replikföring som ingen av de andra kommer i närheten av, räddar det inte detta sjunkande skepp.

Och vad menas med filmaffischens påstående att detta är en "oklippt version": har man använt allt inspelat material och "klippt i kameran" som ungarna får göra med sina första filmförsök? Eller innebär det att det finns en klippt version som producenterna tyckte var alltför tam och nu satsar på hårdare tag?

Och det planeras ännu en "säsong" filmer, sex stycken. Jisses!

(Johan Falk — Kodnamn Lisa har premiär den 15 mars)

Betyg: 2/10

I samarbete med Filmtrailer.se