The Descendants

Frun till en rik vit advokat råkar ur för en olycka och hamnar i koma, varpå han tvingas konfrontera sin tidigare visade oförmåga att förstå sig på sina två döttrar. Han får också reda på att hustrun var otrogen och tänkte lämna honom, vilket gör att han söker upp den andre mannen — men istället för att slå denne på käften så säger han till honom att besöka sin älskarinna innan hon dör, eftersom han på sin livsresa har insett att vi alla har våra rimliga skäl till att vi handlar som vi gör och att han inser sina tidigare brister som make och far. Advokaten tar också rätt beslut angående en markförsäljning och tar sitt ansvar som ättling till de första markägarna och del av den lokala gemenskapen.

En liberal våt dröm? Onekligen. Och belönad med en mängd priser och nomineringar, senast en hel hop inför utdelningen av Oscar-statyetter. Att George Clooney spelar advokaten Matt King (!) gör ju inte det hela sämre, liksom att miljön är Hawaii och trots att det är en hel del moln och regn under berättelsens förlopp finns här turistvyer så det räcker till.

Och filmen är onekligen välgjord i en mer teknisk mening, det finns inte heller direkt någonting att klaga på när det gäller det naturalistiska skådespeleri som den väletablerade amerikanska filmen är så skicklig på (och som genererar så många priser).

Så vad är det då som fattas? För fattas något gör det. Jag vill påstå att det saknas en genuin förankring i den situation och de karaktärer som filmen använder sig av — de ska istället illustrera alla de "rätta" attityderna till livets slumpmässiga behandling av oss människor. Och detta utifrån ett socialt perspektiv som inte på minsta sätt antyder att den ekonomiska överklass som berättelsen rör sig i skulle kunna vara någonting annat än Mänsklighetens Allmängiltiga Tillstånd. Visserligen är detta inte någon ovanlig synvinkel i den brett inriktade underhållningsfilm som inte ska stöta sig med några viktiga publikgrupper, men att inte visa någon insikt i sitt perspektiv ens när man påstår att Matt tar sitt kulturella ansvar på Hawaii i slutet av filmen — utan att denna kultur fått någon plats i filmen eller Matts liv — är en stor svaghet.

Regissören och manusmedförfattaren Alexander Payne lyckades i förra filmen Sideways (2004) på ett mycket skickligt sätt gestalta en medelålders mans sökande efter livsmening och nära relationer, i det fallet genom en vinprovningsresa i Kalifornien där medresenären fick stå för ett alternativt mansperspektiv, inte minst i relation till kvinnor. I The Descendants är däremot denna livsresa redan från första början så tydligt en skrivbordskonstruktion.

Ta bara Matts två döttrar, 17-åriga Alexandra (Shailene Woodley) och 10-åriga Scottie (Amara Miller). De får båda två inledningsvis demonstrera hans bristande föräldraauktoritet med varsin scen där de uppför sig olämpligt. Men efter det är de rena dygdemönstren (förutom ett par verbala utbrott som vi i publiken ska uppfatta som roliga, inte på minsta vis anstötliga), att de skulle ha en problematisk relation till pappan (eller för den sakens skull mamman) försvinner hur lätt som helst ur handlingen.

På samma sätt är alla de som Matt möter så mångfacetterade att de aldrig får några karaktärsdrag och det blir inget djup i skildringen. Inte ens Alexandras lite märkliga killkompis Sid (Nick Krause) får stanna kvar i sin underlighet: han blir en förstående pojke som t o m nyligen haft sin egen sorg och förlorat sin pappa i en rattfylleolycka.




Och älskaren Brian (Matthew Lillard) samt hans fru Julie (Judy Greer) är genuint skakade över vad som hänt Elizabeth: han ber Matt om förlåtelse och hon förlåter Elizabeth när hon besöker sjukbädden.

Vad en genuint kraftfull skådespelarinsats kan göra med dessa schabloner kan man dock iaktta hos Robert Forster som i rollen av Elizabeths far lyckas med konststycket att vara både en brutal mansgris och ömsint far på ett sätt som inte hindrar en glimt i ögonvrån — filmens höjdare.

(Premiär fredagen den 27 januari)

Betyg: 6/10

I samarbete med Filmtrailer.se

Oscar-nomineringar

Jean Dujardin i The Artist

Här är listan på de som nominerats till att få en Oscar i år. The Descendant, Hugo, Midnight in Paris och The Artist (10 stycken) är de som fått flest nomineringar i de tyngsta klasserna.

Bästa film:
 ”War horse”
(Producenter: Steven Spielberg och Kathleen Kennedy)
 ”The Artist”
(Producent: Thomas Langmann)
 ”Moneyball”
(Producenter: Michael De Luca, Rachael Horovitz och Brad Pitt)
 ”The Descendants”
(Producenter: Jim Burke, Alexander Payne och Jim Taylor)
 ”The tree of life”
(de nominerade inte bestämda)
 ”Midnatt i Paris”
(Producenter: Letty Aronson och Stephen Tenenbaum)
”Niceville”
(Producenter: Brunson Green, Chris Colombus och Michael Barnathan)
 ”Hugo”
(Producenter: Graham King och Martin Scorsese)
 ”Extremt högt och otroligt nära”
(Producent: Scott Rubin)


Bästa utländska film:
 ”Bullhead” – Belgien
 ”Footnote” – Israel
 ”In darkness” – Polen
 ”Monsieur Lazhar” – Kanada
 ”A separation” – Iran

Bästa regi:
 Michel Hazanavicius för ”The Artist”
 Alexander Payne för ”The descendants”
 Martin Scorsese för ”Hugo”
 Woody Allen för ”Midnatt i Paris”
 Terrence Malick för ”The tree of life”

Bästa originalmanus:
 ”The Artist” – Skrivet av Michel Hazanavicius
 ”Bridesmaids” – Skrivet av Annie Mumolo och Kristen Wiig
 ”Margin call” – Skrivet av J.C. Chandor
 ”Midnatt i Paris” – Skrivet av Woody Allen
 ”A separation” – Skrivet av Asghar Farhadi

Bästa manus från annan ursprungskälla:
 ”The descendants” – Manus av Alexander Payne och Nat Faxon och Jim Rash
 ”Hugo” – Manus av John Logan
 ”Maktens män” – Manus av George Clooney, Grant Heslov och Beau Willimon
 ”Moneyball” – Manus av Steven Zaillian och Aaron Sorkin. Berättelse av Stan Chervin
 ”Tinker, tailor, soldier, spy” Tailor Soldier Spy" – Manus av Bridget O'Connor och Peter Straughan

Bästa manliga skådespelare:
 Demián Bichir i ”A better life”
 George Clooney i ”The Descendants”
 Jean Dujardin i ”The Artist”
 Gary Oldman i ”Tinker, tailor, soldier, spy”
 Brad Pitt i ”Moneyball”

Bästa manliga biroll:
 Kenneth Branagh i ”My week with Marilyn”
 Jonah Hill i ”Moneyball”
 Nick Nolte i ”Warrior”
 Max von Sydow i ”Extremt högt och otroligt nära”
 Christopher Plummer i ”Beginners”

Bästa kvinnliga skådespelerska:
 Glenn Close i ”Albert Nobbs”
 Viola Davis i ”Niceville”
 Rooney Mara i ”The girl with the dragon tattoo”
 Meryl Streep i ”Järnladyn”
 Michelle Williams i ”My week with Marilyn”

Bästa kvinnliga biroll:
 Bérénice Bejo i ”The Artist”
 Jessica Chastain i ”Niceville”
 Melissa McCarthy i ”Bridesmaids”
 Janet McTeer i ”Albert Nodds”
 Octavia Spencer i ”Niceville”

 Bästa foto:
 ”The artist” – Guillaume Schiffman
 ”The girl with the dragon tattoo” – Jeff Cronenweth
 ”Hugo” – Robert Richardson
 ”The tree of life” – Emmanuel Lubezki
 ”War horse” – Janusz Kaminski

Bästa klippning:
 ”The Artist” – Anne-Sophie Bion och Michel Hazanavicius
 ”The descendants” – Kevin Tent
 ”The girl with the dragon tattoo" – Kirk Baxter och Angus Wall
 ”Hugo” – Thelma Schoonmaker
 ”Moneyball” – Christopher Tellefsen

Bästa ljudklippning:
 ”Drive” – Lon Bender och Victor Ray Ennis
 ”The girl with the dragon tattoo” – Ren Klyce
 ”Hugo” Philip Stockton och Eugene Gearty
 ”Transformers 3” Ethan Van der Ryn och Erik Aadahl
 ”War horse” – Richard Hymns och Gary Rydstrom

Bästa ljudmixning:
 ”The girl with the dragon tattoo” – David Parker, Michael Semanick, Ren Klyce och Bo Persson
 ”Hugo” – Tom Fleischman och John Midgley
 ”Moneyball” – Deb Adair, Ron Bochar, Dave Giammarco och Ed Novick
 ”Transformers 3” – Greg P. Russell, Gary Summers, Jeffrey J. Haboush och Peter J. Devlin
 ”War horse” – Gary Rydstrom, Andy Nelson, Tom Johnson och Stuart Wilson

Bästa specialeffekter:
”Harry Potter och dödsrelikerna: del 2” – Tim Burke, David Vickery, Greg Butler och John Richardson
 ”Hugo” – Rob Legato, Joss Williams, Ben Grossman och Alex Henning
 ”Real steel” – Erik Nash, John Rosengrant, Dan Taylor och Swen Gillberg
 ”Apornas planet: (r)Evolution” – Joe Letteri, Dan Lemmon, R. Christopher White och Daniel Barrett
 ”Transformers 3” – Scott Farrar, Scott Benza, Matthew Butler och John Frazier

Bästa scenografi:
 ”The Artist” –  Laurence Bennett, Robert Gould
 ”Harry Potter och Dödsrelikerna: Del 2” – Stuart Craig, Stephenie McMillan
 ”Hugo”  – Dante Ferretti, Francesca Lo Schiavo
 ”Midnatt i Paris”  – Anne Seibel, Hélène Dubreuil
 ”War horse”  – Rick Carter, Lee Sandales

Bästa kostym:
 ”Anonymous” – Lisy Christl
 ”The Artist” – Mark Bridges
 ”Hugo” – Sandy Powell
 ”Jane Eyre” – Michael O'Connor
 ”W.E.” – Arianne Phillips

Bästa smink:
 ”Albert Nobbs” – Martial Corneville, Lynn Johnston och Matthew W. Mungle
 ”Harry Potter och dödsrelikerna: del 2” – Edouard F. Henriques, Gregory Funk och Yolanda Toussieng
 ”Järnladyn” – Mark Coulier och J. Roy Helland

Bästa musik:
 ”Tintins äventyr: Enhörningens hemlighet” – John Williams
 ”The Artist” – Ludovic Bource
 ”Hugo” – Howard Shore
 ”Tinker, tailor, soldier, spy” – Alberto Iglesias
 ”War horse” – John Williams

Bästa sång:
 ”Man or muppet” från ”Mupparna”
(Musik och text av Bret McKenzie)
 ”Real in Rio” från ”Rio”
(Musik av Sergio Mendes och Carlinhos Brown, text av Siedah Garrett)

Bästa dokumentär (långfilm):
 ”Hell and back again” – Danfung Dennis och Mike Lerner
 ”If a tree falls: A story of the earth liberation front" – Marshall Curry och Sam Cullman
 ”Paradise Lost 3: Purgatory” – Charles Ferguson och Audrey Marrs
 ”Pina” – Wim Wenders och Gian-Piero Ringel
”Undefeated” – TJ Martin, Dan Lindsay och Richard Middlemas

Bästa dokumentär (kortfilm):
 ”The barber of Birmingham: Foot soldier of the civil rights movement” – Robin Fryday och Gail Dolgin
 ”God Is the Bigger Elvis” – Rebecca Cammisa och Julie Anderson
 ”Incident in New Baghdad” – James Spione
 ”Saving Face” – Daniel Junge och Sharmeen Obaid-Chinoy
 ”The tsunami and the cherry blossom” – Lucy Walker och Kira Carstensen

Bästa animerade film:
 ”En katt i Paris” – Alain Gagnol och Jean-Loup Felicioli
 ”Chico & Rita” – Fernando Trueba och Javier Mariscal
 ”Kung Fu Panda 2” – Jennifer Yuh Nelson
 ”Mästerkatten” – Chris Miller
 ”Rango” – Gore Verbinski

 Bästa kortfilm:
”Pentecost” – Peter McDonald och Eimear O'Kane
 ”Raju” – Max Zähle och Stefan Gieren
 ”The Shore” – Terry George och Oorlagh George
 ”Time Freak” – Andrew Bowler och Gigi Causey
 ”Tuba Atlantic” – Hallvar Witzø

Bästa kortfilm (animerade):
 ”Dimanche/Sunday” – Patrick Doyon
 ”The fantastic flying books of Mr. Morris Lessmore” – William Joyce och Brandon Oldenburg
 ”La Luna” – Enrico Casarosa
 ”A morning stroll” – Grant Orchard och Sue Goffe
 ”Wild life” – Amanda Forbis och Wendy Tilby

Regipris

The Directors Guild of America har offentliggjort vilka fem regissörer som tävlar om deras pris för bästa regiarbete under 2011: Woody Allen, David Fincher, Alexander Payne, Martin Scorsese och Michel Hazanavicius.

En fingervisning om vem som kommer att få en Oscar så småningom?




Läs mer om diskussionen kring detta och de andra fackföreningsorganisationernas priser här.