Snabba Cash 3 — Livet deluxe

Avslutningen av filmatiseringarna av Jens Lapidus romaner om kriminalitet i Stockholms undre värld, Snabba Cash 3 — Livet deluxe, har allt det som berättandemässigt utmärkt de tidigare delarna: sentimentalisering av gangsters, osammanhängande intrig med allt för många händelser som ska redovisas — och det allra värsta, karaktärer utan engagerande drag.

Då hjälper det inte att man öser på med en skurk (serbiske Radovan [Dejan Cukic, med cocker spaniel-ögon]) som både mördar och i nästa stund gråter när han tänker på sin dotter Natalie [Malin Buska], som i nästa stund själv blir hämnare (i en repris av Michael Corleones utvecklingsväg i The Godfather/Gudfadern [1972]). 

JW (Joel Kinnaman) (fångad några dagar under en kaotisk inspelning i Los Angeles mellan hans amerikanska filmuppdrag) blir också till en moralisk hämnare innan slutet på filmen antyder att det kanske finns en möjlig fortsättning på berättelsen, denna gång med Natalie som centralfigur.

Det hjälper inte heller att man lagt in en Romeo och Julia-historia mellan Natalie och infiltratören Martin (Martin Wallström), den blir liksom det mesta kastad mellan extrema tillstånd utan mycket logik (varför låter den possessive Radovan en jämnårig kille som han inte kollat upp bli den som ska agera livvakt?).

Den intressantaste karaktären i trologin är Jorge (Matias Varela), som från sin chilenska bakgrund kunnat tillföra berättelserna något av social och politisk komplikation, men i denna avslutande del blir han lika klichéfylld som resten av figurerna, växlande mellan obarmhärtig mördare och tårögd älskare med förmåga att undkomma alla faror.

Regissören Jens Jonsson har tidigare gjort tv-serier, kortfilmer och den helt annorlunda Ping-pongkingen (2008). Liksom del tvås regissör Babak Najafi får han, förutom en delvis intressant kontinuerlig tagning under det centrala rånet, ingen fason på berättelsens olika delar, till skillnad från den första delens regissör Daniel Espinosa, som åtminstone kan actionscener.

Sammantaget: ett sammelsurium av osmält drama och bilder tagna från andra och bättre filmer (jämför en misshandelsscen här med förlagan, Al Capones nerklubbande av en förrädare i Brian De Palmas The Untouchables/De omutbara [1987] så syns skillnaden).

Betyg: 3/10

(Snabba Cash 3 — Livet deluxe har premiär den 30 augusti)

I samarbete med Filmtrailer.se

 

Johan Falk — Kodnamn Lisa

Berättelserna om Johan Falk (Jakob Eklund) och hans kamp mot svensk polisbyråkrati, inhemska gangsters och östeuropeiska megagangsters har nu producerat den femtonde filmen — och än är det inte slut.

De fyra första (1999-2003 samt 2009) gick upp på bio och möttes för det mesta av välvilliga kommentarer från kritikerna, som tyckte att Anders Nilsson både lyfte fram en viktig aspekt av det som händer i brotts-Sverige och att han lyckades göra häftig action. De följande tio filmerna har enbart släppts på DVD och nu är det alltså dags att runda av den här omgången.

 

Frank Wagner (Joel Kinnaman) avslöjas som polisinformatör, vilket leder till att hans chef tvingas sätta ett pris på hans huvud av den ryska maffian som inte vill få sina affärer i Sverige störda mer och de 500 000 kronorna gör att alla Västsveriges busar beger sig ut på jakt efter honom (vilket varken hindrar Wagner från att enkelt slå ner dem han möter eller röra sig på Göteborgs gator.

Wagner ber sin poliskontakt, alltså Falk, om hjälp för att rädda sig själv och sin familj (fru och son) och trots att Falk precis lämnat in sin avskedsansökan ställer han upp — och får de flesta av sina kolleger att göra detsamma. Utom de kvinnliga cheferna, som är misstänksamma mot allt vad dessa manliga män uträttar.

Nåväl, Falk och Wagner lyckas, trots att Wagner blir arg på Falk för att han avslöjats (vilket egentligen inte är Falks fel utan den svenska rätts- och polisbyråkratins) till slut ta död på den ryska maffian, sätta korrupta svenska advokater inom lås och bom samt till och med omvända en av de kvinnliga cheferna (Jessica Zandén, som gör en riktigt dålig insats som polischef) — medan den andra kvinnliga chefen pekas ut som okänsligt svin.

Charlotte Brändström har kallats in som regissör och det verkar som om ryktet om hennes insatser i fransk film fortfarande gör henne till ett gångbart namn i svenska producentkretsar. Men liksom i Wallanderfilmen Hämnden (2009) förmår hon inte berätta på ett spännande sätt och scenerna blir till väldigt stela uppställningar med ljussättning som mest påminner om tv-serier ur det franska förrådet där det viktigaste är att göra bilderna så snygga som möjligt, utan tanke på deras dramatiska roll.

Brändström får inte heller någon ordning på replikföringen, vilket ju inte är så konstigt med tanke på de klyschor ur polisfilmens förråd som manuset består av och skådespeleriet går överhuvudtaget på rutin från alla inblandade, från Eklunds "men, va fan" till Kinnamans method acting-mumlande. 

Även om Mikael Tornving gör sin vanliga gedigna insats som Falks närmaste chef, med en replikföring som ingen av de andra kommer i närheten av, räddar det inte detta sjunkande skepp.

Och vad menas med filmaffischens påstående att detta är en "oklippt version": har man använt allt inspelat material och "klippt i kameran" som ungarna får göra med sina första filmförsök? Eller innebär det att det finns en klippt version som producenterna tyckte var alltför tam och nu satsar på hårdare tag?

Och det planeras ännu en "säsong" filmer, sex stycken. Jisses!

(Johan Falk — Kodnamn Lisa har premiär den 15 mars)

Betyg: 2/10

I samarbete med Filmtrailer.se

Snabba Cash II

Uppföljaren till Daniel Espinosas filmatisering av Jens Lapidus Snabba Cash kan närmast karaktäriseras som en fortsättning på regissören Babak Najafis förra film Sebbe (2010).











Där denna visade upp en närmast parodisk svartsyn på tillvaron för den tonårige titelkaraktären är det nu de äldre Johan, Jorge och Mahmoud som befinner sig i samma hopplöshetsvärld. Vilket inte hade varit så förödande för filmen om något väsentligt hade hänt med figurerna under filmens förlopp eller om man som åskådare hade fått någon sorts insikt om vad det är som orsakat deras förfärliga tillvaro. Ambitionen med att skapa paralleller mellan dessa tre karaktärer med olika kulturell bakgrund är uppenbarligen att visa på något gemensamt, men men det enda som nämns, nej ältas, är att de har dåliga relationer med sina föräldrar.

Och detta blir i sin tur motiveringen till att de tre kriminellas liv sentimentaliseras å det grövsta. Ja, inte bara deras liv, Johans fängelsekompis Mrado (Dragomir Mrsic) vill ju egentligen bara lämna över ett brev till sin lilla dotter vilket får honom att döda några plitar  vid sin flykt samt senare ytterligare några— men det spelar ju ingen roll när han i softade bilder tänker på dottern. Att han valt att leva ett kriminellt liv och därmed å det grövsta sviker henne bryr sig filmen inte om.

Och så håller filmen på. Mahmoud (Fares Fares), som är den intressantaste karaktären, är beredd att döda kompisar och ta order från den serbiska maffian för att pappan är en mes som gör vad "svenskarna" säger till honom att göra.

Jorge (Matias Varela) blir knarklangare för att familjen inte bryr sig om honom, på samma sätt som Johan (Joel Kinnaman) dras in i fortsatta gangsteruppgörelser för att mamman inte vill ha med honom att göra och för att hans affärskompanjon från överklassen lurar honom å det grövsta i filmens inledning.

Allt är målat med den bredaste av penslar och de tjockaste av kladdiga sentimentalitetsfärger kring ytterst osympatiska figurer. Man kan inte ens avhålla sig från att låta Jorge träffa en misshandlad prostituerad och bli kär.



(Snabba Cash II  har premiär den 17 augusti)


Betyg: 2/10

I samarbete med Filmtrailer.se

Safe House

Daniel Espinosa har under knappt tio års tid arbetat sig fram från den danska filmskolan till att få göra en Hollywoodfilm med stora amerikanska stjärnor och en budget på 80 miljoner dollar. Inträdesbiljetten blev Snabba cash (2009), en habil men inte särskilt originell thriller/actionfilm, baserad på Jens Lapidus bästsäljare. När Espinosa nu fått göra sin USA-debut är det med en likartad typ av film — och han har gjort det riktigt bra.

Safe House handlar om hur Matt Weston (Ryan Reynolds), "vaktmästare" i ett CIA-hus i Kapstaden, Sydafrika tvingas ut på fältet för att hålla en f d agent, Tobin Frost (Denzel Washington), vid liv. Frost hoppade av sin agenttillvaro ett decennium tidigare och har sedan dess sålt allehanda hemligheter och är därmed en jagad man. När han vid en försäljning börjar jagas av ett stort gäng vapenförsedda män, ledda av Vargas (Fares Fares), tvingas han fly till det amerikanska konsulatet, varifrån han förs till Westons hus.

Denne har visserligen önskat att få en mer händelserik tjänst, men under berättelsens gång får han tillfälle att mer än en gång fundera över sin önskan. Han får nämligen ta över uppgiften att hålla Frost vid liv när förhörsstyrkan mejas ner av den grupp som jagar Frost. Denne ska tvingas avslöja för CIA allt han hållit på med sedan han hoppade av, men det blir en slitsam uppgift för Weston för Frost vill givetvis inte vara fängslad men inte heller fångas och dödas av de män som jagar honom.

Espinosa har valt att använda en handhållen kamera med en mycket kornig bildkvalité, vilket gör att actionscenerna får en mycket intensiv karaktär. Och till skillnad från många andra filmer som använder sig av denna stil lyckas Espinosa, hans fotograf Oliver Wood och klipparen Rick Pearson att inte förstöra känslan av kontinuitet och sammanhang. Det blir en mycket spännande och adrenalinstinn resa för Weston och Frost, men det finns även plats för stillsamma moment där mer av skådespelarnas förmåga att agera framträder.

Både Reynolds, i rollen som den yngre mannen som vill visa för sig själv och sina chefer att han är kompetent för större uppgifter, och Washington i rollen som den erfarne och livsvise agenten gör alldeles utmärkta insatser, skickligt ledda av Espinosa.

CIA är givetvis, som alltid i sådana här thrillers, skumheten förkroppsligad, i detta fallet med tre chefer som alla utmålas som moraliskt tveksamma. Högst i rang är Whitford (Sam Shepard), medan Catherine Linkater (Vera Farmiga) och Westons mentor Sam Barlow (Brendan Gleeson) kämpar om vem som på fältet — de skickas till Sydafrika — ska vara högsta hönset. Här ska inte avslöjas vem som är boven, bara att Espinosa även fått dessa tre veteranskådisar att göra goda insatser i klichétyngda roller.

Slutstriden utspelas i ett ödsligt beläget hus, ett nytt Safe House, denna gång skött av Keller (Joel Kinnaman), innan Weston (så mycket kan trots allt avslöjas) får en chans att — liksom Ethan Hunt i den fjärde delen av Mission Impossible — försäkra sig om att flickvännen är utom all fara.

Givetvis är Safe House, liksom i stort sett alla nutida actionfilmer med ett tydligt thrillerinslag starkt påverkad av Bourne-filmerna i sin stil (Oliver Wood har även fotograferat dessa, Rick Pearson har arbetat med regissören Paul Greengrass i den andra Bourne-filmen men även i United 93 [2006] samt på den senaste Bond-filmen, Quantum of Solace [2008]), och trots att Espinosas debut inte når upp till Bourne-höjderna har han kommit från sin första dust med Hollywood-industrin med äran i behåll.

(Filmen har premiär onsdagen den 15 februari)

Betyg: 7/10

I samarbete med Filmtrailer.se