Uppföljaren till Daniel Espinosas filmatisering av Jens Lapidus Snabba Cash kan närmast karaktäriseras som en fortsättning på regissören Babak Najafis förra film Sebbe (2010).
Där denna visade upp en närmast parodisk svartsyn på tillvaron för den tonårige titelkaraktären är det nu de äldre Johan, Jorge och Mahmoud som befinner sig i samma hopplöshetsvärld. Vilket inte hade varit så förödande för filmen om något väsentligt hade hänt med figurerna under filmens förlopp eller om man som åskådare hade fått någon sorts insikt om vad det är som orsakat deras förfärliga tillvaro. Ambitionen med att skapa paralleller mellan dessa tre karaktärer med olika kulturell bakgrund är uppenbarligen att visa på något gemensamt, men men det enda som nämns, nej ältas, är att de har dåliga relationer med sina föräldrar.
Där denna visade upp en närmast parodisk svartsyn på tillvaron för den tonårige titelkaraktären är det nu de äldre Johan, Jorge och Mahmoud som befinner sig i samma hopplöshetsvärld. Vilket inte hade varit så förödande för filmen om något väsentligt hade hänt med figurerna under filmens förlopp eller om man som åskådare hade fått någon sorts insikt om vad det är som orsakat deras förfärliga tillvaro. Ambitionen med att skapa paralleller mellan dessa tre karaktärer med olika kulturell bakgrund är uppenbarligen att visa på något gemensamt, men men det enda som nämns, nej ältas, är att de har dåliga relationer med sina föräldrar.
Och detta blir i sin tur motiveringen till att de tre kriminellas liv sentimentaliseras å det grövsta. Ja, inte bara deras liv, Johans fängelsekompis Mrado (Dragomir Mrsic) vill ju egentligen bara lämna över ett brev till sin lilla dotter vilket får honom att döda några plitar vid sin flykt samt senare ytterligare några— men det spelar ju ingen roll när han i softade bilder tänker på dottern. Att han valt att leva ett kriminellt liv och därmed å det grövsta sviker henne bryr sig filmen inte om.
Och så håller filmen på. Mahmoud (Fares Fares), som är den intressantaste karaktären, är beredd att döda kompisar och ta order från den serbiska maffian för att pappan är en mes som gör vad "svenskarna" säger till honom att göra.
Jorge (Matias Varela) blir knarklangare för att familjen inte bryr sig om honom, på samma sätt som Johan (Joel Kinnaman) dras in i fortsatta gangsteruppgörelser för att mamman inte vill ha med honom att göra och för att hans affärskompanjon från överklassen lurar honom å det grövsta i filmens inledning.
Allt är målat med den bredaste av penslar och de tjockaste av kladdiga sentimentalitetsfärger kring ytterst osympatiska figurer. Man kan inte ens avhålla sig från att låta Jorge träffa en misshandlad prostituerad och bli kär.
(Snabba Cash II har premiär den 17 augusti)
Betyg: 2/10
I samarbete med Filmtrailer.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar