Nu är det dags för en ny Hassel som biograffilm, men det är en berättelse som Svedelid inte skapat. Det är i stället regissören Måns Månsson som velat göra en anti-deckare (vilket han fick Svedelids godkännande till), en film som har ambitionen att få den svenska produktionen av detektivfilmer och tv-serier att dö ut. Problemet är bara att denna anti-deckare är så bra gjord att behovet av genuint undersökningsarbete i kriminalfall sällan har framstått som så nödvändigt som nu.
Med bra gjord menas inte att den är spännande på ett konventionellt sätt eller har ett vackert bildspråk. Det är snarare så att Hassel: Privatspanarna är den fulaste film man sett på länge på en biograf. Den är gjort i det gamla S-VHS-formatet vilket innebär att alla bildpunkter slår mot åskådarens ögon med brutal kraft. Berättelsen har inte heller den vanliga uppbyggnaden, utan vi får följa Hassel, som numera är pensionär, när han tillsammans med andra privatspanare rekonstruerar mordet på Olof Palme 1986 (undrar viken nästa Palme-film blir, efter den utmärkta dokumentären av Kristina Lindström/Maud Nycander och den misslyckade Call girl verkar tiden nu blivit mogen för filmiska bearbetningar av hans liv och död).
Liksom de tidigare Hassel-berättelserna är detta en s k "procedural"-deckare, där alltså det långsamma och grundliga efterforskandet och det dagliga polisarbetet står i centrum — med den skillnaden att vi här inte kommer närmare någon lösning på fallet. Hassel får t o m i slutbilden stå och se på hur de andra privatspanarna slår sönder ett skyltfönster för att komma tillbaka in i värmen, utan att ingripa eller kanske inte ens förstå vad som sker. Han är hela tiden observatören, men utan att hitta något svar. Inte ens när han i filmens absurda inledning ska informera om sina undersökningar av brandskyddsmasker för den lokala pistolskytteföreningen kan han komma upp med ett tillfredsställande resultat.
Men vid detta senare tillfälle ställer han också frågan om Lambertz tror att det samhällssår som mordet rev upp någonsin kan läka — ingen av dem tror det. Därför blir också de privatspanare som i många sammanhang ses som bindgalna rättshaverister kanske t o m rättsstatens sista hopp genom sitt ständiga rotande i en fråga som måste få ett svar. Samtidigt fastnar privatspanarna, liksom Hassel själv, i detaljer vilket gör att inget svar kan ges och inga ny insikter framkomma. Annat än möjligen om spaningsarbetets omöjlighet.
Så ambitionen att göra en anti-deckare ledde fram till högst intressant genreöverskridande meta-film, där ledaren för privatspanarna t o m har en bisarr likhet med Olof Palme.
(Hassel: Privatspanarna har premiär den 23 november)
Betyg: 6/10
I samarbete med Filmtrailer.se
