Angående Chronicle: varför är det så svårt att förstå varför filmen (åtminstone inledningsvis) håller sig till den centrala karaktären Andrews perspektiv genom att bara se det han filmar? Senast är det Johan Croneman i DN som inte förstår. Men HALLÅ: filmen utgår ju från hans behov av att få formulera världen, eftersom han överallt annars möts med lika delar våld och total ignorans. Hur svårt kan det vara att se?
Och skulle det inte kunna gå att lämna den perversa upptagenheten vid Ingmar Bergman, nu senast manifesterad genom DN(A)-artiklarna och påståendena om att detta ändrar hela bilden av hans konstnärskap!
