Colombiana

Luc Besson prånglar ut filmer i en takt som ingen annan.

Är det inte animationer om Arthur et les Minimoys/Arthur och minimojerna (2006-20010), som han själv regisserar, så är det actionfilmer som han producerar, t ex Transporter-serien (2002-2008).

Från denna har han hämtat regissören Olivier Megaton och från framtidsfantasyn The Fifth Element/Femte elementet (1997) manusförfattaren Robert Mark Kamen för att göra Colombiana som har premiär i morgon fredag, en tonårspojkarnas våta dröm om något.






Bessons varumärke är, sedan debuten som regissör 1983 med Le dernier combat/Den sista striden, vad som kommit att kallas "Cinéma du look", en markant visuell stil, i linje med vad som sagts präglar inte minst den högbudgeterade film som söker en internationell publik. Detta har kallats "high concept"-film och utmärks av "the look, the hook and the book", dvs att bygga på ett etablerat varumärke (bok, pjäs, tidigare film) och en distinkt visuell utformning som också går att sälja in som en varulogotyp på affischer och andra reklamplatser.

Colombiana bär på dessa drag. Historien handlar om hämnerskan Cataleya (Zoë Saldana) som gör processen kort med de som stod bakom mordet på hennes föräldrar i Colombia femton år tidigare. Trots att hon är mycket slank har hennes besatthet gjort hennes kropp till en krigsmaskin som kan slå ner mångdubbelt kraftigare män i parti och minut. Hon är också smart och en mästare i att förklä sig.

Någon som känner igen dragen? Jovisst, hela uppbyggnaden av figuren hämtar mycket från serievärldens superhjältar (och Cataleya liknar inte så lite Catwoman i Halle Berrys gestalt), men även givetvis Bessons actionklassiker Nikita (1990).

Liksom i så många visuellt betonade filmer så är bakgrunden till huvudkaraktärens handlingar mycket skissartat gestaltade. Det är starka grundläggande känslor som ligger bakom (mordet på föräldrarna), men relationen till dem tas mer för given än gestaltas. Och varför fadern stod i skuld till en gangsterboss samt hur Cataleya kan fungera som yrkesmördare när hon flyr till USA utan att detta blir föremål för en mer komplicerad uppmärksamhet från filmen beror naturligtvis på att detta skulle gjort den melodramatiska upptagenheten av hennes sorgebaserade hämnd svår att hantera för filmskaparna.


Colombiana präglas starkt av motstridiga tendenser: visuellt snygg (i Colombiascenerna starkt påminnande i färgton och klippning om brasilianska actiondramer som Cidade de Deus/Guds stad [2002] och Tropa de Elite [2007]), med actionscener som är kraftfulla — men med en förenkling och brist på trovärdighet i skildringen av de sociala sammanhangen (protester har kommit från verklighetens Colombia) och karaktärerna (inte minst Cataleyas kampförmåga) som gör fantasin alltför fantastisk.


Betyg: 5/10




I samarbete med Filmtrailer.se