The Greatest Movie Ever Sold

Att oförskräckt kasta sig ut i den tumultartade omvärlden och låta sig själv och den egna kroppen vara en del av det man i en eller annan mening kritiserar har blivit den amerikanske dokumentärfilmaren Morgan Spurlocks varumärke.

Och till skillnad från varumärket Michael Moore står alltså inte Spurlock bredvid (politiska och ekonomiska) makthavare och formulerar naivt giftiga kommentarer om sakernas tillstånd, han är det han kritiserar.

I Super Size Me (2004) lyckades han få (den inte ovanliga) insikten om det ohälsosamma i storportionernas snabbmat att låta som en revolutionerande nyhet, vilket faktiskt ändrade matvanorna för en hel del människor i västerlandet.

I sin nya film är det den egna verksamheten i gigantismens medievärld som står i fokus, även här blir det intaget av födoämnen (produktionskapital) för den egna (mediala) överlevnaden som står i fokus. Spurlock visar vad som krävs av en filmare idag för att, trots att tekniken blivit billigare och enklare, kunna konkurrera om en plats i strålkastarskenet — helt enkelt att få sina femton minuters berömmelse.

Produktplacering är det gyllene ordet och Spurlock kastar sig, sin vana trogen, in i sitt undersökningsområde med liv och lust. Tempot är snabbt när han redogör för de svindlande summor som spenderas för att göra reklam för allt från hästschampo till bilar — och de överväganden som en filmare måste göra för att få tillgång till dessa pengar.

Men tempot bedarrar allteftersom och vi får större chans att inse hur mycket av dagens audiovisuella värld som är genomsyrad av placerade produkter. Spurlocks infallsvinkel är att öppet redovisa sin jakt på pengar och att denna jakt är filmen. Hysteriskt roliga ögonblick uppkommer när intervjuade filmare bedyrar att de inte skulle lägga in produkter om de inte vore väsentliga för det man vill skildra — och samtidigt har en av Spurlocks produktplaceringar bredvid sig. Men det mest påtagliga är hur filmare i USA har lärt sig sin läxa och inte bekämpar produktplacerarnas önskemål om exponering.

Ett exempel på hur en hel stad kan agera på ett annat sätt är när Spurlock intervjuar makthavare och invånare i den brasilianska storstaden São Paolo, en stad som tagit bort all utomhusreklam. Visserligen ser husfasaderna lite märkliga ut, och inte alltid vackra, men kontrasten till de städer i USA som filmen visar oss i övrigt är slående.


Spurlock, liksom Moore och flera andra i den nya generation av s k performativa dokumentärfilmare (dvs de som själva framträder i sina filmer på ett ofta spektakulärt sätt), riskerar stundtals att bli förblindade av sitt eget showmannaskap och
glömma bort vad filmerna egentligen handlar om
— The Greatest Movie Ever Sold undviker inte helt denna fälla. Vad som står i fokus för avslöjande och kritik blir ibland lite oklart och (den oförställda) glädjen över att ha kommit på den satiriska infallsvinkeln blir mer än en gång väl påtaglig.

Men Spurlocks film gör ändå att man inte riktigt ser på de rörliga bilderna på samma sätt som tidigare.


Betyg: 7/10




I samarbete med Filmtrailer.se