Jag med

Daniel (Pablo Pineda) har Downs syndrom, är 34 år och universitetsutbildad med examen inom specialpedagogik. Han börjar arbeta på ett socialkontor i Sevilla där han träffar manslukerskan Laura (Lola Dueñas). De umgås alltmer — men kan de förenas, med tanke på hans kromosomuppsättning och hennes historik och uttalade oförmåga att i verklig mening älska?

Om någon skulle tvivla på den spanska filmen Yo, también/Jag med (2009) och dess politiska korrekthet (samt goda vilja) så kan man inte förbli ovetande många sekunder in i berättelsen eftersom vi hör och ser Daniel hålla ett engagerat tal om hur det är nödvändigt att förena människor (oberoende av kön, etnicitet osv), inte skilja dem åt. Vilket effektivt tar död på all spänning som hade kunnat uppstå i en berättelse som bär på potentiellt sprängstoff: hur är det möjligt att kunna leva ett intimt liv med en person med en så förståndshandikappande defekt som Downs?

Men filmen (och dess kombinerade manusförfattare och regissörer Antonio Naharro och Álvaro Pastor) har löst det på ett "elegant" sätt: Daniel visar sig vara en högst vanlig person med en viss svårighet att prata (som han också får förklara i filmen som en del av Downs genom att gommen är smalare) som det tydligaste tecknet på syndromet. Så fixar man det utanförskapet!

För att inte helt förbigå verklighetens svårigheter finns i filmen också en sidointrig med två andra med Downs som på ett tydligare sätt uppvisar deras annorlundahet: men vad skulle hänt om man låtit Laura möta en av dessa, skulle man då överhuvudtaget kunna göra en så ytligt utformad dramakomedi?

Problemet med filmen är att allt redan är givet på förhand, alltså att Daniel och Laura kommer att närma sig varandra (det är filmens ideologiska budskap) — men det sker genom att man tar de enklaste genvägarna till de enklaste lösningarna. Hon måste vara (delvis) socialt marginaliserad genom sin sexuella lössläppthet för att överhuvudtaget kunna intressera sig för honom som något annat än en lustig "pojke" (trots hans ålder), men som otaliga exempel på "horan med ett hjärta av guld" i filmhistorien så blir hon förlöst från sitt familjetrauma genom kontakten med den renhjärtade mannen.

Det stereotypiska får övertaget i en historia där genuina svårigheter och inte överslätande samförstånd hade kunnat skapa ett gripande drama. Till och med paret där både han och hon uppvisar tydligare drag av Downs blir i slutet av filmen accepterade av hennes mamma, hon som tidigare hade tillkallat polis när de kände sig tvingade att fly från hennes oro över deras kärlek.

(Jag med har premiär den 2 mars)

Betyg: 4/10

I samarbete med Filmtrailer.se