När den Malmö-baserade dokumentärfilmaren Fredrik Gertten, lillebror till Magnus Gertten (Hoppets Hamn [2011]), för ett par år sedan presenterade sin film Bananas!* oroade detta det amerikanska fruktbolaget Dole (världens största) så mycket att man inledde en rättslig process för att hindra filmen från att visas, inledningsvis på Los Angeles filmfestival 2009, men i förlängningen från att överhuvudtaget ses någonstans.
Fallet med den svenske filmaren som följde bananarbetare i Nicaragua i deras försök att få ekonomisk ersättning som kompensation för att Dole besprutat odlingarna med gift och därmed skadat dem som arbetade där kom att bli mycket uppmärksammat och är nu föremål för Gerttens nya film, Big Boys Gone Bananas!* I den får vi följa vad som sker när Doles hot påverkar filmfestivalen i Los Angeles till att plocka bort Bananas!* ur tävlingen, inför risken att bli stämda på så mycket pengar att såväl festival som festivalledningen skulle gå i konkurs.
Och det är när Gertten genom intervjuer med analytiker av olika slag tydligt visar hur alla medier, av alla de slag och oberoende av hur stora de är, kan tvingas att förändra sin rapportering om verklighetens händelser som filmen bränner till och har sitt stora värde. När mediejättar som New York Times stoppar beställda artiklar och avskedar medarbetare för att stora annonsörer hotar att hoppa av så blir det så tydligt var makten ligger i det krig om att framstå i fördelaktig dager som företagsvärlden i så hög utsträckning utkämpar idag. Varumärkeskampen skördar sina offer inte minst inom fältet för yttrandefrihet. Och kunskapen om att det är så innebär inte att de som har denna kunskap ställer sig på barrikaderna för att bekämpa detta maktmissbruk, det är också tydligt.
När det gäller andra delar av filmen så är den, liksom Gerttens övriga filmproduktion, inte främst värdefull för vad som kan kallas sina konstnärliga kvalitéer: Gertten är främst en journalist med filmen som redskap, vilket gör att berättandet i bild och användningen av mediet för att framkalla engagemang och känsloupplevelser som inte uttrycks i ord är begränsad. Här finns också lite väl mycket av bilder på honom när han ensam står och (uppenbart) funderar över vart Doles alla rättsprocesser ska ta honom, liksom att slutbilderna på honom när han visar den första Bananas-filmen i Nicaragua får ett drag av "folkets hjälte" som inte hade behövts.
Ett annat drag som är mer problematiskt är hur det motstånd mot Dole, som till slut hjälper Gertten att kunna stå emot deras press, skildras. Det blir till en väldigt nationalistisk kamp, där hela Sverige ställer upp, från riksdagens alla partier (med socialdemokraterna och moderaterna som banérförare) till de som bojkottar Doles grönsaker och hamburgerkedjan Max — alla med väldigt svenska förtecken. Ingen diskussion av detta förekommer i filmen, det tas för givet att Sverige är ett demokratiskt land där ingen har rätt att utöva ekonomisk makt över någon annan.
Men vad hade hänt om Gertten undersökt en verksamhet med stor betydelse för svenskt näringsliv, hur villiga hade ekonomiska och politiska intressen då varit att försvara yttrandefriheten? Att inte ens antyda detta utan istället hävda "det svenska" i denna principiellt ytterst viktiga diskussion är ett störande inslag i denna, trots dessa anmärkningar, viktiga granskning av frihet och makt.
Betyg: 7/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar