Detta måste vara den absolut sämsta svenska film som gjorts!
Och Svensk Filmindustri, med den respekterade Peter Possne som en av en mängd exekutiva producenter, har sett till att detta kommit på biografdukarna — man tar sig för pannan. Bara för att en artist har haft framgångar på Spotify (och i år medverkar i Melodifestivalen) så kan man väl inte släppa alla bedömningar om kvalité och intrigens bärkraft.
Med manus och i regi av en Jesper Andersson försöker filmen berätta om hur Sean (Sean Samadi) tar sig till Afrika (mer specificerat än så är det inte, filmen är inspelad i Moçambique och Sydafrika) för att ta reda på var de pengar han skickat till en investerare för att göra en musikvideo har tagit vägen.
På resan har han med sig Kikki Danielsson, som sjunger med på låten Seanfrika, den låt som ska bli en video. I Afrika träffar han på den (f d) svenske ambassadören (Johannes Brost) och så småningom Dr Alban. Instoppat lite varstans finns zebror, lejon och fattiga afrikaner. De senare bestämmer sig Sean för att hjälpa med sina pengar.
That's it.
Och inget av detta har tillstymmelse till humor, allvar, betydelse, relevans eller underhållningsvärde (som Sean verkar förknippa med prutthumor och att springa omkring i Borat-liknande icke-kallingar).
Att ambassaden är en röd stuga med vita knutar hade till exempel kunnat göras till något kul, men liksom allting annat verkar filmarna inte veta varför de har slängt in den detaljen i filmen. Och att Dr Alban spelar över å det grövsta som musikbolagsboss hade kunnat vara ett roligt inslag om han haft något att spela mot — men icke, Sean Banan är en sällsynt slätstruken figur.
De enda som på något vis har någon form av kvalité är fotot, som har en tilltalande renhet, en scen på ett postkontor som genom sin betoning av rytmen i vardagliga rörelser har likheter med Johannes Stjärne Nilsson och Ola Simonssons Sound of Noise (2010) samt Brost, som i en omöjlig roll ändå får till en sorts konsekvent gestaltning — fram till att även han omvänds och ska rädda de stackars svarta (som ju inte förmår det själva).
Skäms på sig Svensk Filmindustri att lägga pengar på detta usla försök att utnyttja en marginell mediefigurs begränsade popularitet, när så många genuina filmare lever under ekonomiskt existensminimum för att kunna förverkliga sina idéer.
(Premiär 15 februari)
Betyg: -2/10
I samarbete med Filmtrailer.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar