Kairo 678

Tre sexualtrakasserade kvinnor i Egypten står i centrum i Kairo 678, en film gjord före förra årets händelser i landet och inspirerad av ett autentiskt rättsfall 2008, då den första rättegången mot mäns tafsande på kvinnor genomfördes och så småningom ledde till en skärpt lagstiftning.

De tre kvinnorna har olika social bakgrund, vilket leder till att de hanterar männens övergrepp på delvis olika sätt.

 

Feyza (Boshra)är tvåbarnsmor och gift med Adel (Basem El Samra) som behöver ha flera jobb för att de ska klara ekonomin, inte minst barnens skolavgifter. Själv arbetar hon på ett kommunalt kontor och tvingas varje dag åka med filmtitelns buss, där män i trängseln passar på att känna på hennes kropp trots att hon försöker dölja den med slöja och kappa. Hon vill undvika bussfärderna, men har inte råd att ta taxi varje dag och till slut blir övergreppen för mycket: hon slår tillbaka med hårnålar och knivar mot männens känsligaste kroppsdelar.

Samtidigt får vi följa Seba (Nelly Karim) som efter en fotbollslandskamp våldtagits och förlorat sitt barn samt inte kunnat förlåta sin man för att han inte stod vid hennes sida efter våldtäkten. Hon leder nu självförsvarskurser för kvinnor.

Den tredje kvinnan är telefonförsäljaren Nelly (Nahed El Sabeï), som tillsammans med sin pojkvän försöker skapa sig en position som landets första kvinnliga stå-upp-komiker. Hon blir förbannad på alla män som kommer med sexuella anspelningar när hon försöker göra sitt arbete och när en man i en bil antastar henne får hon nog och initierar det första egyptisk rättsfallet rörande sexuellt ofredande.

Vi får sedan se hur de sammanstrålar och försöker hitta en gemensam strategi för att få ett slut på övervåldet. Inledningsvis blir de uppfyllda av en sorts maktkänsla när Feyzas våld gör att männen på gator, torg och i bussar inte våga göra annat än hålla sig på sin kant: uppmärksamheten gör att övergreppen påtagligt minskar.

Men efterhand övergår glädjen till att bli en tvekan inför det rätta att möta våld med grövre våld: det här är trots allt inte en egyptisk motsvarighet till de "rape-and-revenge"-filmer som på 1970-talet lät kvinnor hämnas på männens våld.

Nu är Mohamad Diabs regidebut (han är erfaren manusförfattare och aktiv i den politiska kampen) inte helt lyckad, det finns en hel del pekpinneestetik i filmen och när en rundmagad poliskommissarie dyker upp för att utreda knivsticken blir både hans fantastiska slutledningsförmåga och hans patriarkala tillrättavisningar av kvinnorna lite väl magstark: han blir till filmens moraliska centrum, när det skulle handla om kvinnornas försök att bemöta männens våld.

Men som ett exempel på hur en öppnare diskussion både i verklighetens Egypten och i mediegestaltningarna kan skönjas är Kairo 678 en bra ögonöppnare för en fördomsfull västeuropé. Liksom den iranska Oscar-vinnaren Nader och Simin — en separation vinnlägger sig Kairo 678 också om att visa de olika synsätt som kulturtradition, klass och religion skapar: det är inte så enkelt att kvinnor står mot män.

(Kairo 678 hade premiär den 9 mars)

Betyg: 5/10

I samarbete med Filmtrailer.se