The Impossible

Maria (Naomi Watts) och Henry Bennet (Ewan McGregor) tillbringar julen 2004 i Thailand. De bor för tillfället i Japan, men Henrys arbete får honom att förflyttas till olika platser i världen. Maria är läkare men har valt att vara hemma för att uppfostra barnen Lucas, Thomas och Simon — detta håller hon på att omvärdera eftersom Henry börjar oroa sig för att han kommer att avskedas. Men ett större hot uppenbarar sig, tsunamin som dödade upp mot 300 000 människor annandag jul detta år.

Detta är förutsättningarna för katastrofdramat The Impossible, en film som tydligt betonar att detta är en SANN BERÄTTELSE — vad nu det egentligen innebär. Denna spanskproducerade film är inte mer sann än att den låter historien om en spansk familj gestaltas av engelsktalande skådespelare (samt några svenskar), uppenbarligen i en ambition att nå en så stor internationell publik som möjligt. Och i detta har man lyckats, filmen har redan spelat in vida mer pengar än vad den kostade att göra. Är den bra då? Nja, inte särskilt. 

Temat för filmen är hur familjen hittar tillbaka till varandra efter tsunamin och då borde relationerna mellan karaktärerna innan katastrofen slår till vara fylld av konflikter och problem för att detta återskapande av familjelyckan ska kännas angelägen.


Men allt är gulligull och alla i familjen är så goda och människovänliga att det inte finns något drama att arbeta med för filmskaparna.

Vad göra? Förutom själva tsunamin, som skiljer pappa Henry och småpojkarna från mamma Maria och trettonårige Lucas åt och skapar förutsättningen för denna post-apokalyptiska skildring, så är filmen i övrigt en upprepad serie av separationer och återförenanden, utan någon tydlig utveckling av karaktärerna eller deras relationer.

Och pojkarna, till vilka även pappan kan räknas, visar sig vara några hejare till att hantera svårigheterna, även sjuårige Thomas som tar hand om sin knappt två år yngre bror på ett moget och exemplariskt sätt. Alltmedan mamman skadad ligger i ett träd (i skydd undan fler jättevågor), på ett lastbilsflak eller i sjuksängen, omhändertagen av Lucas.

Skådespelarinsatserna är genomgående goda, med Tom Holland i rollen som Lucas och Samuel Joslin som Thomas överraskande skickliga, och regissören J.A. Bayona (som tidigare gjort skräckfilmen El Orfanato/Barnhemmet [2007]) lyckas göra den rent fysiska upplevelsen av smärta och ansträngning till en av filmens främsta kvalitéer.

Men upprepningen av separation-återfinnande dras ett par varv för mycket och med musikens överdrivna sentimentalisering och den alltför starka koncentrationen på familjen Bennett blir denna SANNA BERÄTTELSE om vad som hände i Asien julen 2004 inte så omskakande som den borde ha blivit.

(The Impossible har premiär den 8 mars)

Betyg: 5/10

I samarbete med Filmtrailer.se