Breaking Dawn — del 2

När vi senast såg Bella Swan (Kristen Stewart) hade hon just genomgått en smärtsam graviditet och antagits vara död innan vi slutligen fick se att hon vaknade upp — med röda vampyrögon. Den äktenskapliga föreningen med Edward Cullen (Robert Pattinson) ledde inte bara till ett barn, utan även att Bella gått över till den andra sidan: det omänskliga/evigheten/det gudomliga.

Volturis ledare Aro (Michael Sheen)

Men Twilight-berättelsen om den blodfyllda kärlekssagan slutar inte med denna förening, ytterligare ett varv snurrar Stephenie Meyers historia och den femte och sista filmen handlar om hotet från vampyrklanen Volturi. Baserade i Italien får de höra talas om barnet Renesmee och planerar att döda henne eftersom de tror att föreningen av människa och vampyr kan bli till ett hot mot alla vampyrer. Detta får klanen Cullen att samla ihop sina närmaste förtrogna från stora delar av världen för att möta de i grunden starkare Volturi och övertyga dem om att Renesmee inte utgör en fara. En stor del av slutet på filmen utgörs av den strid som resten av filmen förberett, men ...

Mer ska inte sägas om avslutningen på sagan för den som inte läst böckerna, annat än att den dramatiskt är en stor besvikelse.

Men å andra sidan har hela bok- (fyra delar) och film-serien (fem delar) dragit ut på kärlekshistorien på ett sätt som fått de flesta än den snävt definierade målgruppen (tonårstjejer) att beklaga dess tråkighet. För i grunden finns det naturligtvis inget att klaga på när det gäller grundtemat med den trista ankungen som växer upp och blir en vacker svan, eller ironisera över att detta tilltalar målgruppen.

Men Meyers mormonideologi har från första början lagt hinder i vägen för att historien skulle kunnat bli något annat än propaganda för avhållsamhet och tron på den ende rätte — samt tanken på odödlighet och evigt liv. Utspelad under nästan tio timmar på bioduken har det blivit en framgångsrik serie filmer som tyvärr är bland det tråkigaste som visats.

Breaking Dawn del 2 bryter inte heller mönstret. Den består nästan uteslutande av dialogpartier med stående eller sittande karaktärer samt några actionscener som oftast rent tekniskt är förvånansvärt svagt utförda. Att Bill Condon, som tidigare regisserade bland annat Gods and Monsters (1998) och Kinsey (2004) nu gör sin andra Twilight-film bekräftar bara en slocknad ambitionsnivå.

I denna del slipper vi visserligen den patetiska upptagenhet vid Bella som vargmänniskan Jacob (Taylor Lautner) tidigare visat, i stället är det Renesmee han fastnar för — en utslag av acceptansen hos mormoner att äldre män gifter sig med mycket unga flickor?

 Som vanligt är det de få scener med Bellas pappa, sheriffen Charlie (Billy Burke), som innehåller något slags mänskligt liv och Michael Sheen lyser upp en del som Volturis ledare Aro, men som helhet har berättelsen om Bellas och Edwards kärlek varit svagsint blodfattig.

(Breaking Dawn del 2 hade premiär den 14 november)

Betyg: 2/10 

I samarbete med Filmtrailer.se