Sinister

"Found footage" har blivit ett vanligt sätt att motivera undersökningar av brott i film- och tv-fiktion. Där äldre tiders kriminalberättelser fick lita på karaktärer som mindes händelseförlopp (som vi åskådare fick se i bild) får nu karaktärer i historiernas nutid se vad som skedde en gång i tiden (lika fiktivt givetvis, men nu är bilderna placerade inne i figurernas värld). Alternativet är att låta synska figurer eller medier (alltså inte film/tv) presentera förklara händelserna eller som CSA-varianterna ha rättsmedicinare som genom att titta på ett lik veta exakt vad som hänt.

Främst är det skräckfilmen som utnyttjat greppet med upphittat filmmaterial, vilket blivit vanligt efter megasuccén The Blair Witch Project (1999, intressant nog samma år som The Matrix hade premiär, med ett annorlunda men inte helt olikt upplägg). Den japanska skräckfilmens användande av videofilmer, telefoner eller liknande teknisk apparatur befinner sig också i denna värld där denna typ av medier blir till en portal in i ondskan.

För sällan är det något annat än ont som på detta sätt får en väg in till det Normala, oftast familjelyckan. Fast ibland kan detta onda använda sig av en störning som finns i den normala världen, en störning som mer pekar på något som är grundläggande fel i den ordinära vardagen.

Stephen King har använt sig av detta i flera av sina böcker, mest känt i The Shining, som ju även blev film 1980. Kings vinkling är att det hos den kreative (författaren) släpps de onda krafterna loss om inte vanliga spärrar för fantasin fungerar.

Eller som i fallet med den undersökande journalisten och författaren Ellison Oswalt (Ethan Hawke) i Sinister —den desperata ambitionen att efter tio år i medieskuggan äntligen ha spårat upp en mordhistoria som kan ge honom kändisskapet åter får honom att bli blind för konsekvenserna.

Vi får till och med se hur han tittar på en gammal tv-intervju där han hävdar att rättvisan är det viktiga, inte att bli känd. Men det är uppenbart att han är beredd att offra allt, även sin familjs hälsa, för framgång.

12-årige sonen Trevor (Michael Hall D'Addario) har återkommande katatoniska anfall där han kan hamna i allt från flyttkartonger till trädgårdsbuskar.

Lillasyster Ashley målar mer eller mindre skräckfyllda ansikten på väggarna — och mamma Tracy (Juliet Rylance) försöker ha en stödjande funktion i allt detta kaos (Rylance, brittiska som antagligen finns med av kvoteringsskäl eftersom produktionen till en del har engelska rötter, har en olycklig tendens att i större delen av filmen ha ett leende på läpparna).

Ellison (som fått sitt namn efter sf-författaren Harlan Ellison) har grundat den berömmelse han har kvar på att skriva om mordfall där polisen gjort misstag — men han har själv gjort misstag i sitt arbete vilket medfört att mördare har släppts fria. Nu har han sett en Super 8-film där fyra personer hängs från ett träd, vilket gör att han väljer att flytta in i huset där familjen bodde. Hans egen familj är ovetande om detta, även om de vet att hans arbete leder till att de regelbundet blir hånade och bortkörda från sina hem. Ellison får snart nog syn på ytterligare 8mm-filmer på husets vind och de visar sig innehålla fler mordscener från 1966 och framåt.

Ellison tar hjälp av en professor i det ockulta (Vincent D'Onofrio) när han upptäcker en fasansfull figur i filmerna. Detta är den hedniska Bughuul, som slukar barns själar för att själv leva vidare. Hela denna del av berättelsen är ytterligt svag och en kopia av en kopia av en kopia av oräkneliga skräckockulta historier (det onda huset, de onda barnen, de onda demonerna), utan egen vridning. Det visar sig att ett barn försvunnit från varje familj som mördats, men varför de sen hemsöker Ellison i huset nattetid blir aldrig klarlagt.

Intressantare är då att Ellisons författarambitioner, att han ska slippa undervisa och skriva läroböcker, medför att demonen sätter sig i hans sinne och får den att kallas fram. Men om detta har något med de andra familjernas öde gör inte Sinister klart (alltså om fäderna där orsakat händelserna, vilket förefaller långsökt då de verkar ha haft ett gott förhållande till sina barn). Och Ellison själv blir också offer för demonens verkningar, så hans egen demoniskhet är inte heller påtaglig.

Regissören Scott Derrickson har tidigare bland annat gjort nyinspelningen av klassikern The Day the Earth Stood Still (2008), som också hade svårt att förbinda dramat med de visuella effekterna. Däremot har Sinister Ethan Hawke i huvudrollen och han arbetar hårt för att göra karaktären och problematiken trovärdig, något han ska ha all heder av.

(Sinister har premiär den 30 november)

Betyg: 4,5/10

I samarbete med Filmtrailer.se