Problemet med att göra film på den nyligen avlidne Nelson
Mandelas liv och gärning är att det knappast går att vara särskilt kritiskt
granskande eftersom hans aura som den störste hjälten i modern tid ännu inte
rubbats. Och om man som i Justin Chadwicks nya film, baserad på Mandelas självbiografi från 1995, (precis som i Bille Augusts
Goodbye Bafana [2006] och i Clint Eastwoods Invictus [2009]) inte heller vill
gå in på de politiska dimensioner som riskerar att stöta bort de som inte vill
veta om Mandelas socialistiska ideologi utan bara vill höra talas om den store
humanisten som slogs för rättvisa och jämlikhet för svarta samt inte ville
hämnas på de vita blir det en ytterst begränsad skildring som kan göras.
Det blir istället familjelivets aspekter (både i hans första äktenskap och tillsammans med den andra och mer berömda hustrun Winnie) och och de psykologiska konsekvenserna av ett liv i kamp och fängelse som blir det centrala i filmen, vilket också innebär att styrkan står att finna i skådespelarprestationerna.
Det blir istället familjelivets aspekter (både i hans första äktenskap och tillsammans med den andra och mer berömda hustrun Winnie) och och de psykologiska konsekvenserna av ett liv i kamp och fängelse som blir det centrala i filmen, vilket också innebär att styrkan står att finna i skådespelarprestationerna.
Idris Elba har onekligen den karisma som gör att Mandelas otvetydiga ledaregenskaper bli tydliga, både i relation till de i ANC som redan under andra världskrigets dagar, när Mandela arbetade som advokat, försökte engagera honom i det politiska arbetet men också i relation till vita poliser och politiker.
De 27 åren i fängelset, varav 18 på Robben Island, knäcker
honom inte utan han kan på ett kraftfullt sätt stå emot både de vitas önskan om
att dela makten med de svart vid maktskiftet under tidigt 1990-tal och de mer
våldsbenägna unga svarta (som Winnie stödjer) vilka riskerar att
föra in det svarta styret i ett inbördeskrig.
På ett sätt blir Winnie (Naomie Harris) den mest intressanta
gestalten. Vid deras giftermål 1958 var hon en ung romantisk flicka, men livet
ensam med två små flickor efter Nelsons fängslande och bortforslande till
Robben Island gjorde henne extremt bitter och hämndlysten på den vita övermakt
som våldförde sig på henne. Hon kan inte komma till insikt om nödvändigheten av
att sammanfoga Sydafrika till en fungerande nation utan blir till slut
utestängd från Nelsons väg till frihet.
Nelson blir på så sätt till en ganska okontroversiell
liberal hjälte som kämpar för allas frihet och till och med får ses anknyta
till en förmodern folklig tillvaro när han återvänder till sin födelseby där
han en gång i tiden genom en urgammal ritual lärde sig att bli en riktig man.
(Mandela — Vägen till frihet har premiär den 24/1)
Betyg: 6 /10
I samarbete med Filmtrailer.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar