Abraham Lincoln: Vampire Hunter

Att blanda den historiska hjältefiguren Abraham Lincoln med vampyrer är en idé som nästan är för bra för att vara sann: legender möter legender. 

 

Seth Grahame-Smith, som tidigare gjorde något liknande med Jane Austen i romanen Pride and Prejudice and Zombies (2009), genomförde detta i boken Abraham Lincoln: Vampire Hunter (2010)  som nu blivit film (hädanefter kallad ALVH), med Tim Burton som med-producent och Kazakstanfödde Timur Bekmambetov som regissör.

Bekmambetov uppmärksammades internationellt först för sina två övernaturliga thrillers Nochnoy dozor/Night Watch (2004) och Dnevnoy dozor/Day Watch (2006), vilket gav honom rikligt med tillfälle att förena fantasy, skräck och action på ett bombastiskt sätt.

Den amerikanska debuten Wanted (2008) fastnade i de mer absurt våldteknologiska detaljerna och Bekmambetov sågs av många som en sämre kopia av Hongkong-regissören John Woo i sitt actionsplatter — men han fortsatte att göra flera publiksuccéer i Ryssland.

Tim Burton

Han har även producerat ett par science fiction-filmer i Västeuropa och med den datoranimerade 9 från 2009 (regi Shane Acker) inledde han ett samarbete med Burton, vilket nu har fått sin fortsättning. Trots deras högst olika sätt att hantera filmberättandet — i kontrast till Burtons styrka i miljöer, scenbyggen och udda karaktärer men svagheter i berättandet har Bekmambetov i stället ett ytterst kraftfullt berättarflöde i sina filmer och en visuell fantasi, men en svaghet i karaktärsbygge och -fördjupningar — är det möjligt att se deras arbetsgemenskap som ett bra sätt att kombinera de olika kvalitéerna som filmskapare.

Inte för att filmen om 'Honest Abe' som vampyrjägare är något mästerverk, men som en fantasyberättelse med en twist förtjänar den absolut sin plats på repertoaren. Det är inte utan att man får associationer till Roger Cormans omfattande produktionsverksamhet, där enkla genremönster tillfördes sociala och kulturella dimensioner som ytterst sällan fanns hos andra filmskapare inom lågbudgetvärlden.

Nu är ALVH inte en lågbudgetproduktion, den har kostat ca 70 miljoner dollar att producera och effekterna av bland andra Peter Jacksons bolag Weta är omfattande och riktigt effektiva. Bland annat finns här en jakt på en vampyr bland skenande hästar som är bland det häftigaste man sett på bioduken. Och 3D-tekniken har använts på ett bra sätt, med ett utformande av djup i rumsgestaltningen som fungerar väldigt väl.

Historien i filmen är enkel: Abe försvarar redan som pojke alla människors lika värde och när hans mamma dör efter att ha insjuknat efter ett nattligt besök av en lokal slavhandlare (som också visar sig vara vampyr) förenas Abes rättvisepatos i att avskaffa slaveriet med att bekämpa vampyrer, med den silverförstärkta yxan i högsta hugg. 

När vampyrerna senare gör gemensam sak med sydstaterna under inbördeskriget och håller på att vända hela utgången till förtryckets fördel kommer slutstriden att handla om USA:s (och hela mänsklighetens) framtid.

Visuellt har filmskaparna uppenbarligen försökt anknyta till den sepiaton som finns i gamla fotografier, ett beslut som inte är helt lyckat eftersom det skapar en monokrom färgsättning som blir ganska enahanda — kanske t o m ful. 

 

Men Bekmambetov är skicklig på att få till ett dynamiskt flöde i själva berättandet och de mer stillsamma dramatiska dimensionerna (med familjedramatik och raspolitiska diskussioner) får en helt godtagbar plats i denna fantasy.

 

Skådespelarinsatserna är också goda. Benjamin Walker har både Abes mer tillbakadragna (ja, buttra) uppsyn men också en humoristisk ådra som stämmer väl för en karaktär med fötterna på jorden och Mary Elizabeth Winstead är en presidentfru som också kan fördela vapnen under kriget. Och Rufus Sewell som vampyrledaren Adam är en kraftfull och karismatisk fiende.

Timur regisserar Abe

Slutligen är det kul att notera ett par visuella hänvisningar till både den faktiska presidenthistorien i USA och till filmhistorien som visar att filmskaparna har de flesta av sina getter hemma.

Det ena tillfället handlar om när Abe på allvar börjar engagera sig i politiken. Han hyllas av en folkmassa som hörs ropa hans namn och han går då genom en dörröppning med dagsljuset bakom sig på ett sätt som direkt hänvisar till John Ford klassiska Lincoln-hyllning Young Mr Lincoln (1939).

Och den andra scenen är när Lincolns son leker under presidentens skrivbord på ett sätt som är en direkt kopia på ett berömt foto när president Kennedys son John-John hundra år senare leker under sin pappas skrivbord.

(Abraham Lincoln: Vampire Hunter har premiär den 13 juli)

Betyg: 6/10

I samarbete med Filmtrailer.se