Contagion

En virusepidemi kan vara en god förutsättning för ett spännande (action)drama på film, med skurkar och hjältar som slåss om vem som ska få herravälde i bekämpandet av naturens hämnd på oss oförnuftiga människor. Något liknande försökte sig Wolfgang Petersen på i Outbreak (1995), men konstellationen Dustin Hoffman, Rene Russo och Morgan Freeman genererade knappast några gnistor på bioduken.

 

Nu har Steven Soderbergh, med benäget bistånd av manusförfattaren Scott Z Burns (som skrev The Bourne Ultimatum [2007] och The Informant! [2008], båda med Matt Damon i huvudrollen och den senare regisserad av Soderbergh) skapat Contagion, en berättelse om ett djurvirus i Kina som sprider sig över världen — men mest verkar drabba USA eftersom det är där som handlingen i stort utspelar sig.

Matt Damon är här den alldaglige familjefadern Mitch som förlorar sin hustru Beth (Gwyneth Paltrow) och deras son efter hennes besök i Hong Kong. Det virus hon drabbats av (i slutet får vi bekräftat att det kommer från en fladdermus och via grisar sprider sig till människor) förflyttar sig under Thanksgiving-helgen som en löpeld från Minnesota och dramat handlar om hur ett antal forskare försöker få fram ett vaccin.

Här ligger den yttre spänningen (kommer de att hinna få fram vaccinet i tid, innan hela mänskligheten utplånas?), medan det som filmen visar sig vara mer intresserad av är hur människor reagerar på det annalkande hotet.

Mitch får reda på att hustrun passade på att återuppta kontakten med en tidigare kärlek på vägen hem från Asien (syndernas straff?), men han visar stor omsorg om sin tonårsdotter (som han fått med en annan kvinna) och hennes framtid utmålas som ljus (eftersom hon har en pojkvän!). En av läkarna som försöker komma på ett botemedel har inte samma tur utan drabbas själv, medan en kinesisk medhjälpare till WHO-representanten Leonora Orantes (Marion Cotillard) kidnappar henne för att få medicin snabbt till sin hemby.

Vi får också se frilansjournalisten Alan Krumwiede (Jude Law) som varnar för myndigheternas maktmissbruk, men själv blir mångmiljonär på epidemin/pandemin samt forskningschefen Ellis Cheever (Laurence Fishburne), som hotas av åtal för att han varnat sin fru för smittan men visar sig vara en medkännande och i grunden reko karl.

  

Detta är några av de centrala karaktärerna i detta ensemble-stycke, där spår av Soderbergh-regisserade Trafic (2000) och -producerade Syriana (2005) är tydliga i betoningen av sammanlänkade handlingstrådar och globaliserad dramatik.

Men här finns också den i USA-film så ofta förekommande mobben, en anonym massa som vid minsta chans omvandlas från individer till en blodtörstig och anonymiserad massa, beredd att offra allt och alla för att överleva. Och filmen har en underliggande moralisk värdering som är värd att fundera närmare på: otrogen kvinna gentemot ömsint far, ansvarskännande makthavare gentemot plundrande maktlösa. 

Betyg: 7/10

I samarbete med Filmtrailer.se