Hokus pokus Alfons Åberg

Sedan drygt 40 år har Gunilla Bergströms böcker om Alfons Åberg varit en älskad del av den svenska barnkulturen och avsnitt för tv har tidigare gjorts men nu kommer långfilmen Hokus Pokus Alfons Åberg.

Boken kom redan 1987 men det spelar ingen större roll eftersom berättelserna både har en allmängiltig karaktär som historier om moral och en visuell stil som kan sägas vara såväl gammal som nutida. Historien handlar om hur Alfons snart ska fylla sju år och tycker att han är så stor att han kan få en hund. Pappan tycker dock att han är för liten och berättelsen går ut på att visa att Alfons visst är så stor att han kan ta ansvar.

Det görs genom en intrig med en äldre trollkarl som Alfons och hans kompisar Milla och Viktor lär känna samt ett gäng äldre barn som de knappt sjuåriga vill leka med. Vad gör man för att komma med i gänget, hur mycket kan man tänja på sanningen för att få det man vill ha — och hur kan man som vuxen på bästa sätt lära barnen moral och etik?

Detta är grundläggande mänskliga frågor som filmen tar upp på ett både lättsamt och intresseväckande sätt, utan alltför enkla pekpinnar och med ett perspektiv som har all respekt för det ganska lilla barnets synvinkel.

Filmen är en nordisk samproduktion med norskfödda och tidigare Oscarbelönade Torill Kove som regissör, men animationen har gjorts i Kina och präglas av en klarhet och renhet i linjer och färger som är högst tilltalande. Miljön är uppenbarligen storstad, men den har gjort så trevlig med små affärer, behagliga bostadsområden och en lekvänlig park att den kanske är lite väl snygg och oproblematisk, men med den lovvärda ambitionen att inte vara en socialt misärskildring.

Hokus pokus Alfons Åberg är cirka en timme och en kvart lång, kanske i längsta laget för de minsta men med en spänst och livfullhet att den går att rekommendera även för den publiken.

Betyg: 7/10

(Hokus pokus Alfons Åberg hade premiär den 23 augusti)

I samarbete med Filmtrailer.se