Långfilmsdebuterande Michael R. Roskam har med Runskop/Bullhead fått sitt internationella genombrott som regissör. Oscar-nominerad och prisbehängd har hans berättelse om maskulinitet och förlorad identitet uppenbarligen slagit an en ton.
Jacky Vanmarsenille (Matthias Schoenaert) är en hormonuppumpad biffköttbonde i östra Belgien som med sin familj sedan länge försett slaktdjuren med extra tillskott av tillväxtpreparat. Inledningsvis får vi följa hur han skrämmer livet av en annan bonde som velat avstå från familjens tjänster och gradvis introduceras flera andra karaktärer viktiga för handlingen, inte minst får vi se hans förbindelser med olika skumma figurer.
Så småningom inser vi att Jackys kroppsbyggnad är ett misslyckat försök att återupprätta den fysiska manlighet som en misshandel i barndomen berövat honom. Hans oförmåga att ta kontakt med kvinnor och den brutalitet som följer av detta gör att han i vissa stunder kommer att påminna om en kombination av Travis Bickle, taxichauffören som också bär på ett hat som en följd av en stympad identitetsutveckling, och boxaren Jake La Motta i Raging Bull — båda regisserade av Martin Scorsese.
Denna skildring är den starkaste delen i Roskams film och Schoenart gör ett imponerande arbete med en karaktär som kunde blivit bara en stereotyp men som i hans kropp blir till en lidandefigur av episka proportioner. Men det finns också svagheter i filmen, inte minst att den består av så många historier och karaktärer att den riskerar att tappa bort Jacky.
Hans barndomskamrat Diederik (Jeroen Perceval) finns hela tiden i närheten, liksom barndomens förälskelse Lucia (Jeanne Dandoy), men deras historier blir så ofullgånget gestaltade att filmen stoppar upp när de intar scenen.
Motsättningen mellan Jackys Limburg-bönder, på gränsen till Holland, och kustlandets kriminella hade kunnat bli till en riktigt intressant social skildring. I stället blir konfrontationerna till en svag kopia på alla de filmer och tv-serier som försöker sig på att skildra någon form av brottssyndikat utan att egentligen veta något om dem — det blir till klichéer av klichéer.
Och när de burleska bilreparatörer som ska fixa ett fordon som varit inblandat i ett mord dyker upp undrar man om Roskam blandat ihop tagningar från flera olika filmer, här tappar han helt bort sig.
Men när han låter kameran följa Jacky i nära bilder, dramatiskt ljussatta i chiarascuro av Nicolas Karakatsanis och drömskt klippta av Alain Dessauvage, ser vi hur nära han är att skapa en riktig filmisk ikon av denna belgian blue.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar