Den gröna cykeln

Tioåriga Wadjda (Waad Mohammed) bor i en välmående del av den saudiska huvudstaden Riyadh, tillsammans med sin mamma (Reem Abdullah) och ibland sin pappa. Eftersom mamman inte fött maken en son är han och hans familj nu på jakt efter en bihustru, vilket varken Wadjda eller hennes mamma gläds åt.

Wadjda är själv en framåt och företagsam flicka som på alla sätt ser till att skaffa sig pengar, inte minst för att hon sett en grön cykel som verkade sväva över trafiken i grannskapet när den kördes till affären— den vill hon ha, också för att tävla mot sin killkompis Abdullah (Abdullrahman Al Gohani).

Men det ses inte på alla håll med blida ögon att Wadjda är så aktiv. Inte minst den kvinnliga rektorn (Ahd) i den flickskola hon går i ser till att upprätthålla de manligt skapade normerna för kvinnor enligt en viss tolkning av Koranen. Fel skor, målade tånaglar och att kunna ses av män när de går utan huvuddukar eller slöjor på skolgården är absolut förbjudet för flickorna och konflikterna mellan Wadjda och rektorn är många.


Samtidigt som normerna gör att mamman inte får ses av makens manliga bekanta i hemmet eller att hon kan prova en (strikt röd) klänning i klädbutiken där en man är expedit (hon är tvungen att göra det på toaletten) får vi se hur kvinnorna i detta hårt styrda samhälle också tar till sig västerländska influenser när det gäller musik, tv-spel och kläder — men då gäller det att de gläds åt detta i hemmet. Relationen mellan Wadjda och Abdallah tyder också på att attityderna sakta håller på att förändras mellan könen.

Motsägelsefullheten blir extra tydlig när Wadjda försöker skaffa pengar för att köpa cykeln. I skolan ska det avhållas en tävling i Koran-kunskap och Wadjda bestämmer sig för att delta, trots att hon inte egentligen är intresserad. Men hon kämpar sig igenom svårigheterna — och här syns tydligt att denna första längre spelfilm från Saudiarabien är samproducerad med ett tyskt bolag. Själva den individuella strävan, och de stundtals väl didaktiska förklaringarna av begränsningarna för kvinnor, visar på att ett viktigt syfte varit att upplysa västvärlden om situationen i landet.

Det innebär inte att Den gröna cykeln (som i original heter Wadjda) blir en övertydlig kritik av den islamska kulturen, det är bara det att så här ser det ut.  Tonen i filmen är också lätt, den är en sorts feel good-berättelse kring en starkt konfliktfylld situation. Och det som kan verka vara ett så litet problem att det inte är värt att göra en film om leder på ett smidigt sätt till kritiska frågor om samhället som skildras — ungefär på samma sätt som flera iranska filmare de senaste decennierna jobbat för att undgå censuren i hemlandet.

Att det är en kvinna som regisserat och skrivit manus till denna insiktsfulla film om kvinnornas liv är närmast oundvikligt, men också ytterligare ett remarkabelt inslag i produktionen. Men arbetet för Haifaa Al Mansour var inte lätt, vid utomhusscenerna var hon tvungen att regissera från en bil för att inte väcka för mycket uppmärksamhet.

Lyckats har hon i vilket fall gjort med att skapa en lättillgänglig film om ett liv i förtryck, med svensk premiär på den internationella kvinnodagen.

(Den gröna cykeln hade premiär den 8 mars)

Betyg: 7/10

I samarbete med Filmtrailer.se