Wadjda är själv en framåt och
företagsam flicka som på alla sätt ser till att skaffa sig pengar, inte minst
för att hon sett en grön cykel som verkade sväva över trafiken i grannskapet
när den kördes till affären— den vill hon ha, också för att tävla mot sin
killkompis Abdullah (Abdullrahman Al Gohani).
Men det ses inte på alla håll med
blida ögon att Wadjda är så aktiv. Inte minst den kvinnliga rektorn (Ahd) i den
flickskola hon går i ser till att upprätthålla de manligt skapade normerna för
kvinnor enligt en viss tolkning av Koranen. Fel skor, målade tånaglar och att
kunna ses av män när de går utan huvuddukar eller slöjor på skolgården är
absolut förbjudet för flickorna och konflikterna mellan Wadjda och rektorn är
många.
Samtidigt som normerna gör att mamman inte får ses av makens manliga bekanta i hemmet eller att hon kan prova en (strikt röd) klänning i klädbutiken där en man är expedit (hon är tvungen att göra det på toaletten) får vi se hur kvinnorna i detta hårt styrda samhälle också tar till sig västerländska influenser när det gäller musik, tv-spel och kläder — men då gäller det att de gläds åt detta i hemmet. Relationen mellan Wadjda och Abdallah tyder också på att attityderna sakta håller på att förändras mellan könen.
Samtidigt som normerna gör att mamman inte får ses av makens manliga bekanta i hemmet eller att hon kan prova en (strikt röd) klänning i klädbutiken där en man är expedit (hon är tvungen att göra det på toaletten) får vi se hur kvinnorna i detta hårt styrda samhälle också tar till sig västerländska influenser när det gäller musik, tv-spel och kläder — men då gäller det att de gläds åt detta i hemmet. Relationen mellan Wadjda och Abdallah tyder också på att attityderna sakta håller på att förändras mellan könen.
Motsägelsefullheten blir extra tydlig när Wadjda försöker skaffa pengar för att
köpa cykeln. I skolan ska det avhållas en tävling i Koran-kunskap och Wadjda
bestämmer sig för att delta, trots att hon inte egentligen är intresserad. Men
hon kämpar sig igenom svårigheterna — och här syns tydligt att denna första
längre spelfilm från Saudiarabien är samproducerad med ett tyskt bolag. Själva
den individuella strävan, och de stundtals väl didaktiska förklaringarna av begränsningarna
för kvinnor, visar på att ett viktigt syfte varit att upplysa västvärlden om
situationen i landet.
Det innebär inte att Den gröna
cykeln (som i original heter Wadjda) blir en övertydlig kritik av den islamska
kulturen, det är bara det att så här ser det ut. Tonen i filmen är också lätt, den är en sorts feel
good-berättelse kring en starkt konfliktfylld situation. Och det som kan verka vara ett så litet problem att det inte är värt att göra en film om leder på ett smidigt sätt till kritiska frågor om samhället som skildras — ungefär på samma sätt som flera iranska filmare de senaste decennierna jobbat för att undgå censuren i hemlandet.
Att det är en kvinna som regisserat
och skrivit manus till denna insiktsfulla film om kvinnornas liv är närmast
oundvikligt, men också ytterligare ett remarkabelt inslag i produktionen. Men
arbetet för Haifaa Al Mansour var inte lätt, vid utomhusscenerna var hon
tvungen att regissera från en bil för att inte väcka för mycket uppmärksamhet.
Lyckats har hon i vilket fall gjort
med att skapa en lättillgänglig film om ett liv i förtryck, med svensk premiär
på den internationella kvinnodagen.
(Den gröna cykeln hade premiär den 8
mars)
Betyg: 7/10
I samarbete med Filmtrailer.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar