Invigning av BUFF 2013

Så har då den årliga barn- och ungdomsfilmfestivalen i Malmö, BUFF, startat. För trettionde gången ges här tillfälle att se film man annars i stor utsträckning går miste om på den vanliga repertoaren på tv eller DVD och trots att inte allt genom åren varit lysande är en sådan här festival nödvändig.

Numera finns också flera andra inslag än filmvisningar: skolbiodag, seminarier, finansieringsforum och diskussioner om barn- och ungdomsfilmens framtid — vilket gör att BUFF väl försvarar sin plats som den nationella festivalen på området.

Kvällens invigning hade dock kunnat få en smidigare start: ridåerna på storbiografen Royal löpte amok och for upp och ner, från sida till sida, en bra stund innan personalen fick ordning på det hela.

Härligt var att Uzi och Lotta Geffenblad fick Sydsvenskans och BUFF:s stora filmpris för sin mångåriga produktion av animerade filmer, bland annat Aprikoser (1996) och Bland tistlar (2005).

Festivalgeneralen Julia Jarl uttryckte sin stolthet över BUFF:s tre decennier och när väl ridåerna tillät det kunde publiken se den korta öppningsfilm som kommer att inleda varje visning under festivalen. I år är den gjord av eleverna på filmlinjen på Fridhems folkhögskola och visar en flicka som smyger iväg från det tråkiga vuxenkalaset till barnens eget rum — där de tittar på en film som visar barn som har ett roligt kalas! Antagligen anknyter öppningsfilmen även till festivalaffischen och programtidningens omslag som har en lite märklig bild på en äldre man som verkar ha väldigt tråkigt. Knappast lockande för en barnpublik kan man tycka.

 

Stephan Apelgrens Eskil och Trinidad fick inleda festivalen, en ganska intetsägande historia som Apelgren burit på i tjugofem år. Mer om den senare i veckan när den har ordinarie biografpremiär, men den känns som en klonad version av de flesta svenska barnfilmer, allt ifrån Hugo och Josefin (1967) till Isdraken (2012): en välmenande berättelse om att lära sig hantera verkligheten och få ett erkännande för den man verkligen är, utan att kunna gripa tag i känslosträngarna.

 

Nåväl, fler filmer från många länder väntar på att ses och höras — bland annat en tysk version av en av Enid Blytons Fem-böcker, det blir en höjdare.