Håkan Hellström rapporterades få fem
miljoner kronor för sitt planerade framträdande på festivalen Peace & Love
i Borlänge i år — men festivalen gick i konkurs efter att ha skaffat sig 75
miljoner i skulder. Hans framträdande på årets Allsång på Skansen genomfördes
dock och drog en rekordpublik både i Stockholm och framför tv-apparaterna.
Uppenbarligen gör han något rätt.
Men när nu filmen Känn ingen sorg
får premiär på biograferna så är det som om den svenska filmbranschens
väldokumenterade oförmåga att skapa engagerande artistporträtt (se [eller
kanske helst inte] Cornelis från 2010) även drabbat herr Hellström.
Filmen är baserad på hans texter och
centralfiguren Pål (spelad av Adam Lundgren som en förståndshandikappad Clark
Kent) har fått tydliga drag av Håkan, men intrigen har tyngts ner av dels en
banal och totalt osannolik kärlekshistoria, dels en skildring av killkompisen
Johnnys knarkaffärer som enbart osar amerikansk D-filmsnivå.
Regisserat har Måns Mårlind och
Björn Stein gjort. Deras främsta kännetecken är att de regisserar varannan dag,
men vems material som dominerar i den färdigklippta filmen har jag ingen aning
om. Stein har även klippningsuppgifter så antagligen gör han de mer
actionpräglade momenten och det som mest präglar stil och utförande är en sorts
trailerfragmentering som gör att berättelsen som helhet har en besvärande brist
på fördjupning och konsekvens. Det är som om man bara tagit de mest kliché- och
stereotypfyllda aspekterna av Hellströms texter, förstärkt dem med
Mårlind/Steins erfarenheter av amerikansk filmindustris dussinproduktion (de
regisserade Shelter [2010] och Underworld:Awakening 2012]) och släppt ut mischmaschet
i förhoppning om att Hellström-effekten ska rädda filmen.
Och det kanske den gör — ekonomiskt
vill säga, men inte konstnärligt. Det här är ett riktigt pekoral, med Tomas von
Brömssen som Påls farfar men med tydliga Albert och Herbert-vibbar, simpel
överklasskritik (som dock innehåller filmens roligaste replik) och
osammanhängande handlingstrådar.
Roligast är när Freddie Wadling,
Ebbot Lundberg och Håkan Hellström själv dyker upp på Stigbergstorget i Göteborg
— simpelt, men kul. Det man kan känna sorg över är att den svenska
filmindustrin är så präglad av räddhågsen produktplacering på alla nivåer att
förmågan att berätta en engagerande historia med djup och konsekvens verkar ha
tappats bort totalt.
(Känn ingen sorg har premiär den 19
juli)
Betyg: 2/10
I samarbete med Filmtrailer.se
