Berättelserna om Johan Falk (Jakob Eklund) och hans kamp mot
svensk polisbyråkrati, inhemska gangsters och östeuropeiska megagangsters har
nu producerat den femtonde filmen — och än är det inte slut.
De fyra första (1999-2003 samt 2009) gick upp på bio och
möttes för det mesta av välvilliga kommentarer från kritikerna, som tyckte att
Anders Nilsson både lyfte fram en viktig aspekt av det som händer i
brotts-Sverige och att han lyckades göra häftig action. De följande tio
filmerna har enbart släppts på DVD och nu är det alltså dags att runda av den
här omgången.
Frank Wagner (Joel Kinnaman) avslöjas som polisinformatör,
vilket leder till att hans chef tvingas sätta ett pris på hans huvud av den
ryska maffian som inte vill få sina affärer i Sverige störda mer och de 500 000
kronorna gör att alla Västsveriges busar beger sig ut på jakt efter honom
(vilket varken hindrar Wagner från att enkelt slå ner dem han möter eller röra
sig på Göteborgs gator.
Wagner ber sin poliskontakt, alltså Falk, om hjälp för att
rädda sig själv och sin familj (fru och son) och trots att Falk precis lämnat
in sin avskedsansökan ställer han upp — och får de flesta av sina kolleger att
göra detsamma. Utom de kvinnliga cheferna, som är misstänksamma mot allt vad
dessa manliga män uträttar.
Nåväl, Falk och Wagner lyckas, trots att Wagner blir arg på
Falk för att han avslöjats (vilket egentligen inte är Falks fel utan den
svenska rätts- och polisbyråkratins) till slut ta död på den ryska maffian,
sätta korrupta svenska advokater inom lås och bom samt till och med omvända en
av de kvinnliga cheferna (Jessica Zandén, som gör en riktigt dålig insats som
polischef) — medan den andra kvinnliga chefen pekas ut som okänsligt svin.
Charlotte Brändström har kallats in som regissör och det
verkar som om ryktet om hennes insatser i fransk film fortfarande gör henne
till ett gångbart namn i svenska producentkretsar. Men liksom i Wallanderfilmen
Hämnden (2009) förmår hon inte berätta på ett spännande sätt och scenerna blir
till väldigt stela uppställningar med ljussättning som mest påminner om tv-serier
ur det franska förrådet där det viktigaste är att göra bilderna så snygga som
möjligt, utan tanke på deras dramatiska roll.
Brändström får inte heller någon ordning på replikföringen,
vilket ju inte är så konstigt med tanke på de klyschor ur polisfilmens förråd
som manuset består av och skådespeleriet går överhuvudtaget på rutin från alla
inblandade, från Eklunds "men, va fan" till Kinnamans method
acting-mumlande.
Även om Mikael Tornving gör sin vanliga gedigna insats som
Falks närmaste chef, med en replikföring som ingen av de andra kommer i
närheten av, räddar det inte detta sjunkande skepp.
Och vad menas med filmaffischens påstående att detta är en
"oklippt version": har man använt allt inspelat material och
"klippt i kameran" som ungarna får göra med sina första filmförsök?
Eller innebär det att det finns en klippt version som producenterna tyckte var
alltför tam och nu satsar på hårdare tag?
Och det planeras ännu en "säsong" filmer, sex
stycken. Jisses!
(Johan Falk — Kodnamn Lisa har premiär den 15 mars)
Betyg: 2/10
I samarbete med Filmtrailer.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar