Och här finns ett problem i filmerna. Som Alling spelar
honom är han en ganska obehaglig figur, beräknande och icke-empatisk i det
mesta han gör, alltifrån hur han parkerar bilen till hur han tränger sig in
mellan brudparet för att filma dem i berättelsens inledning.
Hans beteende är inte särskilt roligt, snarare buffligt i den förödmjukelsestil som kommit att bli normen i inte bara svensk komedi (särskilt på tv, typiskt är att hela produktionen andas tv lång väg).
Hans beteende är inte särskilt roligt, snarare buffligt i den förödmjukelsestil som kommit att bli normen i inte bara svensk komedi (särskilt på tv, typiskt är att hela produktionen andas tv lång väg).
Handlingen i filmen sätts också igång av Rudolf, som ska ha
en konstnär att signera den tavla som han och frun Karin (Anja Lundqvist) fick
på sin smekmånad i Tyrolen för tjugo år sedan, allt för att kunna sälja den
dyrt. Sune (William Ringström), som har svårt att bestämmas sig för vilken tjej
han ska vara kär i, får för sig att han kommer att hitta sin fantasiförälskelse
på samma plats och är den som får stå för det romantiska inslaget – som är
hyfsat väl tillvarataget i filmens inledning, men ganska snart går på tomgång.
Resten handlar om Rudolfs dumheter, vilket gör att man
verkligen undrar över hustruns bedömningsförmåga när det verkar som om hon
överser med all hans brist på hänsyn och omvärldsförståelse, fram tills att han
får se sig blåst på de pengar han trodde sig kunna få — varpå han bara ändrar
hela sin livshållning och är nöjd. Trovärdigt? Inte ett dugg.
Slutrepliken i filmen upprepar något som Rudolf tidigare velat få Sune och den övriga familjen att förstå, att det som inte är roligt när det händer blir kul senare.
Fan tro’t!
(Sune på bilsemester har premiär den 25/12)
Betyg: 2/10
I samarbete med Filmtrailer.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar