Dagarnas skum

Michel Gondry har gjort sig känd för filmer där fantasifullheten slår ut i full blom — även om produktionerna inte blir till helgjutna mästerverk. För de flesta är Eternal Sunshine of the Spotless Mind (2004) med Jim Carrey och Kate Winslet hans mest lyckade film, en berättelse som använder sig av omkastad tidsföljd och minnets funktioner för att i grunden gestalta en romantisk historia.

Be Kind Rewind (2008) bär på ett liknande tema under historien med VHS-band som blir ”sweded” till filmer med bara en tagning per scen, medan La Science des rêves/The Science of Sleep (2006) blandar det naturalistiska med det närmast surrelistiska i en berättelse om kreativitet. The Green Hornet (2011) var som superhjälte-berättelse ett märkligt inslag i Gondrys filmografi, men kan kanske ses som en del i hans fantasiuniversum.

Det är därför inte så konstigt att när Gondry nu kommer med en ny film är den baserad på den franske författaren Boris Vians surrealistiska roman L’Écume des jour/Dagarnas skum (1947). Historien handlar om den rike Colin (Romain Duris) som träffar sitt livs kärlek Chloé (Audrey Tautou) och deras lekfulla liv i Paris som dock vänds i sorg när Chloé blir sjuk.

En enkel historia — men sannerligen inte enkelt berättad av Gondry. Filmen är inte helt olik något kunde ha gjorts av Marc Caro och Jean-Pierre Jeunet under deras glansdagar (Delicatessen [1991], La Cité des enfants perdus/De förlorade barnens stad [1995]) eller en serie av någon fransk tecknare. Särskilt den första halvan av filmen består av ett överflöd av visuella idéer, med animation av olika slag, färgkaskader, dockor, lek med olika storleksskalor och intensiv klippning.

Allt detta stämmer väl överens med det goda liv som Colin lever och den lycka han känner med Chloé, men när sjukdomen börjar plåga henne blir världen i filmen också trängre, färglösare och mindre sprittande. Då blir filmen inte heller så lik de nya vågen-alster från 1960-talet som Gondry så tydligt anspelar på i början utan får snarare drag av ett existentiellt drama av Robert Bresson från det föregående decenniet.

scen från inspelningen

Trots fantasifullheten (speciellt inledningen där man får se en mängd människor skriva på boken Dagarnas skum i löpande band-utformning är slående och "Spana-in-mig"-dansen med de utdragna benen som är kul) är inte heller detta en helt lyckat film av Gondry. 

Det inledande fyrverkeriet blir för mastigt, det går inte att ta in allt, och när intrigen är så pass enkel som här blir diskrepansen alltför stor mellan ”innehåll” och ”form”.

(Dagarnas skum har premiär den 20/12)

Betyg: 5/10

I samarbete med Filmtrailer.se