Bobby Fischer Against the World

Robert James Fischer ansågs för fyrtio år sedan vara det största schackgeni som funnits, en oslagbar representant för amerikansk individualitet och intellektuell kapacitet. Han användes av USA:s statsledning som en viktig spelpjäs i det kalla kriget mot Sovjetunionen och kommunismen, en galjonsfigur i kamp mot den kollektiva sovjetiska (schack)kulturen.

 

Efter attackerna mot World Trade Center och Pentagon den 11 september 2001 uttalade Fischer sin glädje över att USA var på väg att förstöras och han hade vid det laget ansetts vara i stort sett galen under ett par årtionden, med en antisemitism som var grovt stötande.

Hur blev det så?

Liz Garbus, sedan ett par decennier erfaren dokumentärfilmare, härleder i sin film om Bobby Fischer hans närmast paranoida föreställningsvärld till barndomen. Hans mamma Regina var en radikal kvinna med en 900-sidig mapp hos FBI, ständigt kringresande för att protestera mot orättvisor — men därmed också ständigt ryckande upp sonen och hans syster från alla förbindelser med ett normalt liv.

Lägg till detta att den man som angetts vara hans far inte var det och den man som hjälpt och stöttat Bobby under barndomen efter sin död visade sig vara hans far och att båda föräldrarna var judar så finns underlag för att hävda att det var detta "svek" som låg bakom såväl den unge Bobbys besatthet av schack och den äldre Bobbys hat mot judar. Att det sedan innebar en svårartad identitetskris förstärker bara intrycket att schackgeniets karaktärsdrag formades i mycket unga år.

Garbus bygger alltså skildringen av Fischers liv, den första heltäckande dokumentär som gjorts om honom, på denna psykologiska förklaring, underbyggd av nya intervjuer med flera av de som stod honom nära under 60- och 70-talen (under senare decennier var det inte någon som kom honom nära). Men här finns också en fascinerande bild av hur Fischer användes som en spjutspets av USA:s statsledning i början av 70-talet i kampen mot Sovjetunionen — inte minst vid matchen om världsmästerskapet i schack som spelades på Island 1972, dit Fischer till slut beordrades av utrikesminister Kissinger.

Denna kamp kom att bli startskottet för schack som en global brädsport med, som eftertexterna anger, 600 miljoner utövare, men den uppvisade också det beteende som kom att forma bilden av Fischer för en fascinerad världpublik. Mot Spasskijs blyga gentlemannastil ställde Fischer upp ett ständigt klagande på alla och allt, både som en krigföring mot motståndaren och som ett genuint neurotiskt beteende i linje med hans personlioghet. Världen fascinerades och i den två månader långa matchen blev slaget på Island huvudnyhet på tv, före Watergate-skandalen och Vietnamkrig.

Fischers drygt tjugoåriga besatthet av schack som strid tog efter vinsten mot Spasskij en plötslig vändning: han vägrade att möta några motståndare och blev efter några år fråntagen titeln. Varför? Enligt filmens synsätt för att perfektionismen på väg upp blev till en panisk rädsla för förlust när han hade vunnit allt.

Hans oförmåga i sociala sammanhang tog nu ut sin rätt och Fischer försvann från offentligheten. Han dök upp igen i början av 90-talet, men efter en ny match mot Spasskij i det forna Jugoslavien under inbördeskriget blev han en jagad man: det var förbjudet att bedriva någon form av affärsverksamhet där och Fischer vann ju pengar. Han gömde sig i östeuropa och Asien innan han fängslades i Japan 2004 för brott mot passreglerna.

 

Efter nio månader ställde så Island, det land där han vunnit sin ryktbarhet, upp och tillerkännde honom uppehållstillstånd och de sista åren bodde han på ön. Men där, liksom på alla andra platser gjorde han sig omöjlig med sin aggressivitet och besatthet, nu inte minst sin anti-semitism. När han dog påstås han ha yttrat att beröring är det viktigaste i en människas liv: en tragisk kommentar från en person som inte kunde låta någon komma nära i en förtroendfull relation.

Filmens titel, Bobby Fischer against the World, blir till ett adekvat angivande av en ofantligt begåvad schackspelares fullständiga hängivenhet mot ett uppställt mål men också hans totala vilsenhet i en värld som inte består av abstrakta mönster utan av människor av kött och blod.

Premiär 14 oktober

Betyg: 7/10 

I samarbete med Filmtrailer.se