Den sabeltandade förhistoriske ekorren Scrat och hans desperata försök att rädda sitt undflyende ekollon har i tio års tid varit ett återkommande inslag i de numera fyra animerade Ice Age-filmerna. Han har också setts i tre egna kortfilmer och hans popularitet (trots att han bara är en bifigur i långfilmerna) säger kanske något om de övriga karaktärernas mer anonyma framtoning. För trots att alla filmerna dragit in mycket pengar till distributören 20th Century Fox och produktionsbolaget Blue Sky Studios så har de inte på något vis närmat sig kvalitén hos filmerna från Pixar, genrens obestridliga mästare.
Del 4, Ice Age: Continental Drift/Ice Age 4: Jorden skakar loss, har som vanligt mammuten Manny, den sabeltandade tigern Diego och sengångaren Sid som centrala figurer. Efter att ha återfört en människobebis till hans familj, flytt undan den globala uppvärmningen respektive mött dinosaurier är det nu dags att försöka hantera kontinentalförskjutningen. Sidointrigerna rör Manny och partnern Ellies dotter som har tonårskänslor och att Sid tvingas ta hand om sin mormor. Jo, och sen så är det en massa jakter och djur som flyger omkring i luften.
För det är det som hela filmserien bygger på: några vagt gestaltade figurer som tvingas fly från olika hot och samtidigt lär sig att ta hand om varandra. I del 4 är det en apledd sjörövarbesättning (kan det vara ett försök att utnyttja populariteten hos Pirates of the Caribbean-filmerna?) som måste bekämpas och allt är på sitt sätt moraliskt uppbyggligt och i vissa avseenden kompetent utfört rent berättandetekniskt. Speciellt valen av bildutsnitt är riktigt bra gjorda på många ställen i filmen och man har här kunnat utnyttja 3D-tekniken på ett utmärkt sätt.
Visserligen retar sig många på utformningen av figurerna och att de är dåligt eller t o m fult tecknade och animerade, men det stör mig inte i samma utsträckning. Livlösheten i detaljerna är dock påtaglig och är något som antyder en grad av mekaniskhet i gestaltningen som många andra datoranimerade filmer numera klarar av att undvika, se bara på Pixars filmer eller den senaste Oscar-vinnaren, den härliga Rango.
Häri ligger väl också orsaken till att Scrat återkommer i film efter film. Han är den som (förutom Sid, som stundtals har en del roliga kroppsrörelser) visar någon form av livfullhet och egenvilja, inte nöjd att vara stöpt i de rätta men ack så stela och tråkiga handlings- och beteendemönster som de andra figurerna tvingas in i. Och därför blir också alla filmerna i serien tvingade att gripa till effekten att låta de andra djuren kastas ut i luften för att försöka skapa någon form av rörlighet.
Det är först när karaktärsskildringarna och den tekniska skickligheten ges tillfälle att samarbeta som något riktigt bra kan uppstå, det gäller även i den datoranimerade världen.
(Ice Age 4 hade premiär den 27 juni)
Betyg: 4/10
I samarbete med Filmtrailer.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar