The Bourne Legacy

Berättelserna om de genetiskt manipulerade superspionerna inom den amerikanska underrättelsetjänsten har med filmerna om Jason Bourne (löst baserade på Robert Ludlums romaner) fått ett kraftigt genomslag. Actiongenren har för all framtid förändrats av deras sätt att berätta och varje film inom genren som har någon självaktning försöker plocka in vad man kan av den dynamik i klippningen och spänningsskapande gåtstruktur som inte minst del två och tre uppvisar. Till och med föregångaren Bond har i de senaste delarna fått en rejäl dos Bourne i sig och även svenska (valhänta) actionförsök (Hamilton inte minst) har ambitionen att hämta inspiration därifrån, kanske främst i slagsmålsscenernas välkoreograferade kaos.

När nu del fyra, The Bourne Legacy, får premiär känner man igen en hel del av upplägget — och samtidigt finns skillnader. Regissören (av del två och tre [Supremacy 2004] och [Ultimatum 2007]) Paul Greengrass och Matt Damon, som gestaltat Bourne i de föregående filmerna, är inte längre med. Speciellt Greengrass frånvaro är tydlig. Hans träning inom dokumentärgenren gav filmerna en närhet och verklighetskänsla mitt i all uppförstorad actiondramatik. Men även Damons insats var betydelsefull, som den lite fyrkantige soldaten som rekryteras till specialuppdrag.

Kritik av maktmissbruk och myndigheternas våldsanvändning under devisen "ändamålet helgar medlen" var en viktig del av de tre första filmerna och detta fortsätter i den nu aktuella filmen. Allt och alla kan offras, om det främjar den tro på att man "tjänar fosterlandet" och bekämpar terrorism som ligger bakom allt våld.

Regissören Tony Gilroy skrev manus till de föregående delarna i serien (han har även skrivit och regisserat bland annat Michael Clayton [2007] och Duplicity [2009]), vilket borgar för en kontinuitet i kritiken mot de genetiska experiment som gått över lagens gränser. Han har också plockat med sig bröderna Dan (manus) och John (klippning), vilket borgar för att Legacy är en riktig familjeproduktion.

Handlingen kretsar kring underrättelsemyndigheternas försök att eliminera alla de som ingått i experimentet Operation Outcome, en fortsättning på de tidigare Treadstone och Blackbriar som Bourne avslöjat i sin jakt på vem han är, vilket gjort dem omöjliga att försvara i den offentliga debatten. Bourne finns också med i bakgrunden, men det är en annan agent, Aaron Cross (Jeremy Brenner), som står i centrum, i en sorts parallellhandling till händelserna i de tre första delarna. 

Han inser att uppdragsgivarna är på jakt efter honom och tillsammans med forskaren Marta Shearing (Rachel Weisz) flyr han undan deras mordförsök.

Gilroy lyckas ganska väl att fortsätta Greengrass hyperenergiska berättandestil, men här finns också längre dialogavsnitt med ambitionen att fördjupa karaktärsskildringarna, speciellt när det gäller Cross och Shearing, som delvis sänker tempot och intensiteten onödigt mycket (Legacy är också, liksom många nutida actionfilmer, med sina 135 minuter för lång). Renner har också en mer sårbar dimension i sitt agerande, vilket stundtals drar mot att dramat blir för lättviktigt. Där var Damons mer sluggeraktiga still effektivare. Och eftersom vi redan sett tre filmer med en karaktär som söker efter sin identitet blir det inte lika engagerande med ytterligare en som gör samma resa.

Och klippningen, det som mer än något annat lyft fram Bourne-serien, blir i slutets bil- och mcjakt (där nästa generations superagent, en LARX-3, är som en uruk-hai) till en ytterst effektiv pulshöjare — men samtidigt har en del av Greengrass intensitet i skildringen av hela händelseförloppet förlorats och denna senaste Bourne-avläggare blivit en mer ordinär actionrulle.

(The Bourne Legacy har premiär den 29 augusti)

Betyg: 7/10

I samarbete med Filmtrailer.se