Så har då Sean Connery avlidit, i en ålder av 90 år.
Av de flesta ansedd som den bäste James Bond — även om filmerna inte alltid var de bästa i den fortfarande pågående serien.
Figuren Bond har en dubbelhet som han delar med många hjältefigurer: dels en charmig och socialt framgångsrik sida, dels en brutalitet som stundtals kan slå över i ren ondska.
Censur och allmän tidsanda gjorde att
Connerys Bond (1962-1971 samt en film 1983) oftast inte hamnade på fel
sida om det accepterade, medan senare Bond-inkarnationer (inte minst när
Daniel Craig spelar honom) ligger betydligt närmare skurkens
karaktärsdrag.
Connerys manlighetsframställning gjorde honom lämplig att gestalta andra hjältar än Bond.
Intressantast (som ofta) var när den charmiga och framgångsrika sidan fick drag av storhetsvansinne och i det närmaste socialpatologi. John Hustons "The Man Who Would be King" (1975) är ett exempel på detta, liksom även Hitchcocks "Marnie" (1964), men det finns flera sådana figurer i Connerys rollförteckning.
Sean Connery slutade filma 2003, men gjorde några insatser som röstskådespelare efter det.
Men det är som James Bond de flesta kommer att minnas honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar