I Flickan som lekte med elden lullar Michael Nyqvist på i sin vanliga spelstil, utan att varken han eller vi blir på det klara med vad han håller på med. Poliser dyker upp, mord upptäcks, Paolo Roberto får boxas (till ingen nytta) och Noomi Rapace tvingas köra ett solorace som skådespelare.
Så som berättelsen är utformad för tv har man försökt vara tydligare i händelseförlopp och motiveringar till varför karaktärerna gör vad de gör, men resultatet blir den vanliga sjukan i svensk film/tv-dramatik: en redovisningsestetik utan minsta spänning.
Och snart kommer sex (!) Liza Marklund-romaner som film.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar