Paul Thomas Anderson tillhör den lilla skara av amerikanska
regissörer. nej "auteurer", som ständigt hyllas av kritiker. Filmer
som Boogie Nights (1997), Magnolia (1999) och There Will Be Blood (2007) har
format bilden av honom som en kraftfull filmskapare med en helt egen vision,
inte minst när det gäller amerikansk moral.
Hans nya film The Master följer en amerikansk f d soldat i
andra världskriget, Freddie Quell (Joaquin Phoenix, nerbantad och stark i
rollen), när han försöker hitta sin plats i efterkrigs-USA. Det är inte lätt
eftersom han är en totalt oberäknelig karaktär, beredd till plötsliga
våldutbrott och häftigt drickande — för att inte tala om hans sexbesatthet och
märkliga romantiska dragning till 16-åriga Doris. Men detta sker inte av
ondska, snarare av vilsenhet.
Anderson och Phoenix har också valt att ge Freddie en
säregen gångstil, krokig och kutryggig, som antagligen är avsedd att ge känslan
av en man som i det närmaste är knäckt, inte minst av upplevelserna under
kriget (som man inte ser mycket av).
Denna s k post-traumatiska stress blir i filmens inledning
behandlad av läkare genom samtal, inte bara med Freddie utan med alla de
soldater som drabbades. Här har Anderson hämtat inte bara situationen utan även
bildkompositioner och dialog från John Hustons Let There Be Light (1946), länge
förbjuden att visas eftersom den ansåg skadlig, inte bara för den militära utan
även den civila moralen.
Efter att vi sett Freddie försöka sig på jobb som fotograf på
ett varuhus (avskedad för att han börjar slåss med en kund) och
grönsaksarbetare (som han flyr ifrån efter att ha blivit anklagad för att ha
förgiftat en annan arbetare med sin egen spritblandning) smiter han så
småningom ombord på en båt i San Franciscos hamn, en båt som visar sig tillhöra
Lancaster Dodd (Philip Seymour Hoffman), självutnämnd profet för sekten
"The Cause". Dodd ser en total motsats till sig själv och erbjuder
honom en plats i gruppen.
Dodd och sekten har tydliga drag av L. Ron Hubbard och
scientologerna, med hypnosliknande behandlingsmetoder för de välbeställda och
tal om tusenåriga identiteter och rymdvarelser. Inte bara Freddie utan även
Dodds son Val tvivlar på äktheten i filosofin, men sökandet efter mening får de
flesta att fortsätta att följa The Cause.
Att Dodd arresteras för att ha utövat olaglig medicinsk behandling och försnillat pengar från en stiftelse gör dem bara mer sammanslutna som grupp, inte minst med stöd av Dodds fanatiska fru Peggy (Amy Adams) fanatism.
Att Dodd arresteras för att ha utövat olaglig medicinsk behandling och försnillat pengar från en stiftelse gör dem bara mer sammanslutna som grupp, inte minst med stöd av Dodds fanatiska fru Peggy (Amy Adams) fanatism.
Innehållsmässigt är kärnan i filmen en konflikt mellan det
kollektiva och individualismen, en strid som präglat hela den amerikanska
nationens utveckling men också är en del av den västerländska moderniteten.
Dodds sekt argumenterar för en världs- och människouppfattning som står i strid
med rationalismen (vilket belyses i en rätt klumpig dialog mellan Dodd och en
kritisk gäst på en fest i New York), men de är själva en hårt ledarstyrd sekt.
Medan Freddie är en totalt instinktiv varelse, "ett djur" säger Dodd
vid flera tillfällen — men han dras till gemenskapen. Dodd säger t o m att
Freddie ska försöka hitta den värld där man inte styrs av någon annan: det har
ingen hittills lyckats med, om Freddie klarar det vill Dodd att han berättar
det för honom.
Eller för att citera den nu så aktuelle Olof Palme:
"Kollektivet är en fara för den enskilda människan. Det kan förtrycka
hennes frihet och förkväva hennes egenart och självständighet. Man måste vara
bra hänsynslöst utvecklingsoptimistisk för att förneka den faran. (...) Den
individuella totalprotesten är en klädsam och mänsklig attityd för poeter."
(citerad i Michael Tapper: Snuten i skymningslandet [2011])
Slitningen mellan gemenskap/sekt och
individualism/djuriskhet får i The Master en bildmässigt mycket kontrollerad
och vacker utformning, av Anderson och den rumänskfödde fotografen Mihai
Malaimare, Jr, som arbetat med Francis Ford Coppola i flera filmer de senaste åren. Musikmässigt
fortsätter Anderson, tillsammans med Radioheads Jonny Greenwood, att på ett
intressant sätt använda sig av modernistiskt-avangardistiska kompositioner, i det här fallet mitt i den tidstypiska populärmusiken.
(The Master har premiär den 1 februari)
Betyg: 7,5/10
I samarbete med Filmtrailer.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar