Jupiter Ascending

Syskonen Wachowskis filmkarriär kunde knappast ha startat bättre. Den erotiska thrillern Bound [1996] visade upp en filmisk känsla som gjorde dem till eftertraktade namn inom den amerikanska filmindustrin och med Matrix [1999] skapade de en stilbildande film med ett tema kring verklighet och illusion som i sin sf-inramning kom att få stor betydelse för det nya millenniets fantastique-produktioner.

Men deras fall från filmindustrins höjder blev också snabb, redan med de två följande delarna i Matrix-trilogin blev det tydligt att spiken de kokade soppa på inte var så märgfull. Kommande filmer (Speed Racer [2008] och Cloud Atlas [2012]) var verkligen inte några höjdare och även om James McTeigue-regisserade V for Vendetta [2006] satte vissa spår i populärkulturen, inte minst Guy Fawkes-masken, så har åtminstone jag inte haft några större förhoppningar om att de skulle återkomma till de filmiska höjderna.

Och även om den nya Jupiter Ascending är inte något mästerverk så är den dock deras bästa film sedan den första Matrix. Historien om den faderlösa Jupiter Jones (Mila Kunis), som får reda på att hon är av universell kungasläkt och genom en massa strider på jorden och i främmande galaxer lär sig få en starkare självkänsla och kraftfull pojkvän, verkligen inte är en originell skapelse lyckas Wachowskis genom sin filmiska kompetens göra de enskilda momenten till riktigt kraftfulla ögonblick.

Foto och klippning är riktigt suggestiva och de visar sin förmåga att ingjuta även de mest klichéartade scenerna med mustiga vibrationer (tag lärdom George Lucas och Peter Jackson!).

Till dessa vibrationer hör inte minst ekon av andra, mer centrala berättelser i den västerländska kulturen. Jupiter faller som en Alice ner i Underlandet där hennes storögda renhet får henne att klara alla hinder och den närmast antika gudasläkten Abrasax har tillräckligt mycket av Shakespearesk giftighet i sig för att kunna generera alla de gigantiska strider som vi får ta del av medan huvudskurken Balem (Eddie Redmayne) alldeles uppenbart har hämtat sitt viskande väsande från Voldemort i Harry Potter-filmerna. 

Terry Gilliam får t o m ge sin ton till filmen i en scen som alldeles uppenbart är en hyllning till hans Brazil [1985].

Bäst av allt är dock att se Sean Bean, vars närvaro fyller scenerna han är med i på ett sätt som bara han är mäktig.

Betyg: 6/10

(Jupiter Ascending har premiär den 6/2)

I samarbete med Filmtrailer.se