Morning Glory

Televisionens värld har ofta varit föremål för filmbranschens förakt och hån. Alltsedan tv på allvar trädde in på den mediala arenan i slutet av 1940-talet har filmens företrädare haft svårt för att veta hur man skulle behandla denna alternativa audiovisuella form: som en fiende man inte vile sälja visningsrättigheter till eller som en inkomstkälla när den egna verksamheten inte längre var i centrum för populärkulturen.

Sedan länge finns ju ett mer intimt samarbete över mediegränserna i USA, men det hindrar inte att filmer vanligtvis har en hållning till tv-världen som antyder allt ifrån ett roat överseende till ett djupt förakt för den låga kvalitetsnivå och fördummande effekt som sägs utmärka "lillebror".

Allt ifrån den syraosande Network (1976) till den mer ironiska

Broadcast News (1987) har lyfts fram som jämförelser när nu produktionsbolaget Bad Robot och J.J. Abrams (som stod bakom tv-succén Lost) har gjort

Morning Glory, med spelplatsen centrerad till ett (fiktivt) nationellt tv-bolag, med säte i New York och med ett morgonprogram, DayBreak, på fallrepet.

Arbetsnarkomanen Becky (Rachel McAdams), sparkad från en lokal tv-station i New Jersey, ung och beredd att ägna all sin tid för att avancera i tv-hierarkierna, får chansen att hoppa in som producent för DayBreak, men föga anar hon de svårigheter som uppstår när hennes idol, den ärrade nyhetsreportern Mike (Harrison Ford), ska ansluta för att få tyngd till programmet.

Han är fullständigt ovillig att bedriva vad han anser vara oseriös journalistik — tills att han får en chans att göra ett scoop.

Morning Glory är en till stora delar underhållande film, till övervägande del tack vare de goda skådespelarinsatserna (där Jeff Goldblum i den mindre rollen som tv-bolagets pressade chef gör en riktigt bra insats), men med en tendens i skildringen av det problematiska i att tv blir en slasktratt för meningslös "underhållning" som visar upp den klassiska hållningen att både försöka äta upp kakan och ha den kvar.

Att det är ärrade tv-producenter som står bakom filmen kanske är en avgörande orsak till att bilden av den amerikanska tv:n blir så lustfylld. 

Visserligen framför Mike (en version av 60 Minutes Mike Wallace?) surmagad kritik mot underhållningsvansinnet, men så fort han själv får en chans att synas vid ett polisingripande mot delstaten New Yorks guvernör är han nöjd.

Och grundplåten till berättelsens lyckliga slut (som knappast kommer som en överraskning) ligger i att alla känner sig som en stor och lycklig familj, Mike lagar t o m mat i programmet!

Där försvann alla tendenser till att åtminstone antyda det problematiska med att (morgon)tv blir en serie av berg-och-dalbaneinslag, centrerad kring det allra mest spektakulära i en mediefokuserad tillvaro.

I samarbete med Filmtrailer.se