Oscarsson, Postlethwaite och Francis

Övergången till 2011 har inneburit förlusten av ännu en trojka skådisar.

Per Oscarsson har ju varit en udda fågel i den svenska aktörsflocken, länge sedd som en begåvad kuf, benägen till beteende som inte ansågs passande (mest känd för sin kalsongstripp i Hylands hörna 1966), men allteftersom en älskad äldre skådespelare med en genuin känsla för det särpräglade i varje karaktär.

Och ändå sig själv i varje moment.

Pete Postlethwaite hade samma distinkta utseende som Oscarsson och samma äkthetsaura. Kommen ur brittisk teaterträning och filmer som The Name of the Father/I faderns namn [1993] gav han sina filmfigurer en närvaro som aktivt bidrog till att få de amerikanska storfilmer han senare deltog i, 

såväl The Usual Suspects/De misstänkta [1995] som 

 The Lost World: Jurassic Park [1997] och 

Inception [2010] (där han spelade den döende fadern i berättelsens centrala intrigdel) —  att vibrera av hans specifika "postlethwaite-het".

Och som arkivarien som tittar tillbaka på klimatförstöringen på jorden i The Age of Stupid [2009] ger han allvaret i frågan en helt rätt framtoning.

Anne Francis hade väl inte samma distingerade karriär som de ovan nämnda herrarna, men för alla dem som i lämplig ålder såg henne som Altaira göra rymdskeppskapten Leslie Nielsen (även han nyligen avliden) snurrig i Forbidden Planet/Förbjuden värld [1956], den amerikanska sf-versionen av Shakespeares The Tempest/Stormen, kommer hon att finnas kvar i minnet.