Tanner startade som dokumentärfilmare, men blev starkt influerad av den franska nya vågen i slutet av 1950-talet och blev ett internationellt namn som spelfilmsregissör med filmerna Salamandern (1971), Skördemånad (1979), I den vita staden (1983) men kanske främst Jonas – som blir 25 år 2000 (1976), ett av sina samarbeten med den brittiske konstvetaren och kulturkritikern John Berger.
Godard var den mest inflytelserike filmskaparen i den nya våg som bröt fram i Frankrike i slutet av 1950-talet och omstöpte den internationella filmbranschens estetik.
Han var inte den som hade de största publiksuccéerna, det var snarast Truffaut, Chabrol, Demy och Malle som stod för dem, men i sättet att ifrågasätta de klassiska principerna för berättande och gestaltning går det inte att överdriva hans betydelse.
En av den amerikanska filmens mest ståtliga (ja, närmast aristokratiska) skådespelare, Sidney Poitier, har avlidit i en ålder av 94 år.
Han var den förste skådespelare med afrikansk-amerikanskt ursprung som fick en huvudrolls-Oscar, för Lillies of the Field/Liljorna på marken [1963].
Poitier och Rod Steiger i In the Heat of the Night |
Men främst är han känd för två filmer från 1967, polisthrillern In the Heat of the Night/I nattens hetta och dramat Guess who’s Coming to Dinner/Gissa vem som kommer på middag.
Båda sysselsätter sig i grunden med frågan hur (rasistiska eller liberala) vita klarar av att behandla icke-vita med respekt och värdighet. Att Poitier valdes att förkroppsliga dessa som hot uppfattade rollfigurer blev både grunden för hans framgång och en aspekt av hans begränsade betydelse i Hollywood.
I en tid när filmindustrin hade svårt att hantera en ungdomskultur som krävde något annat än filmberättelser som byggde på mer än fyrtio år gamla mönster stod Poitier upp för en rakryggad moral (både i filmerna och utanför arbetet), i kontrast till rasistiska traditioner.
Men hans utstrålning präglades mer av att i etisk mening stå över konflikterna än att vara en del av dem, som huvudkaraktärerna i samtida filmer som The Graduate/Mandomsprovet [1967], Bonnie and Clyde/Bonnie och Clyde [1967] eller Easy Rider [1969] snarare gjorde – en viktig orsak till deras stora popularitet.
Så trots Poitiers roll som vägröjare i de infekterade rasrelationerna i USA i mitten av 1960-talet och hans roll i medborgarrättsrörelsen blev han och hans roller (även i den fortsatta karriären) huvudsakligen till en symbol för det Goda.
Vilket inte förminskar hans historiska betydelse eller skicklighet i yrket.
Filmen Soylent Green från 1973 har blivit aktuell igen.
I en kombination av snutfilm och dystopisk framtidsvision (ett decennium före Blade Runner) är Charlton Heston polismannen Thorn i ett New York 2022 som är överbefolkat, undernärt och våldsamt.
Han utreder ett mord på en rik och mäktig man, men det är inte brottsintrigen som gör filmen, som berättandemässigt inte är speciellt kreativ, till ett intressant dokument.
