Whiplash

Att skola en ung människa till att bli framstående inom sitt fält är en delikat balansgång mellan uppmuntran och ärlig kritik, moroten och piskan.

Just piskan är en central del i filmen Whiplash, Damien Chazelles andra långfilm som redan hyllats vid flera festivaler och fått några Oscar-nomineringar i år, bland annat som bästa film. Den handlar om Andrew Neyman (Miles Teller), en nittonårig kille som går på den prestigefyllda musikskolan Shaffer i New York och i sin strävan efter att bli världens bästa jazztrummis hamnar i klorna på den närmast psykopatiske läraren Terrence Fletcher (J. K. Simmons).

Fletcher etableras tidigt i filmen som en sadistisk och mobbande lärare (inte helt olik Stig Järrels Caligula i Alf Sjöberg-regisserade Hets [1944], med manus av Ingmar Bergman) som regerar genom att sätta skräck i alla eleverna (mestadels killar) och kanske orsaken till en tidigare elevs död.

Han spelar på Andrews ambitioner och utnyttjar dennes oförmåga att förstå att de tillfällen när Fletcher verkar vara sympatisk enbart är ett sätt för denne att hitta svaga punkter hos Andrew.

Chazelle antyder att Andrews ambitioner kommer från faderns misslyckade karriär som författare och vi får också se en familjescen där de idrottande kusinerna (antar jag att det är) hyllas av familjen medan Andrews jazzmusik inte får särskilt mycket uppmuntran. 

Det leder också till att Andrew uppträder nedlåtande mot kusinerna och gentemot en tjej han har några dejter med: han hävdar att han inte kan fortsätta träffa henne eftersom han måste ägna all sin kraft åt musiken.

Andrew blir också alltmer brutal i sin behandling av de trummisar som Fletcher spelar ut mot varandra och den konkurrens som skulle kunna vara stimulerande och utvecklande blir (liksom i många idrottssammanhang) till en destruktiv kraft där det handlar om att trycka ner andra. Tävlingarna som Fletchers band deltar i blir också mest till förnedringsscener för Andrew (och de andra killarna).

Whiplash är en känslomässigt stark film (med viss självbiografisk grund hos Chazelle) kring maktspel och mobbning, med starka insatser av framför allt Simmons och Teller (det är också kul att återse Paul Reiser från tv-serien Mad about You/Galen i dig som Andrews far). Chazelle låter kanske intrigen trycka dit Andrew vid lite väl många tillfällen (han besparas varken kastade stolar eller bilkrascher) men regi, manus och klippning (av Tom Cross) gör filmen till ett kraftpaket med stark musikalitet.

Betyg: 7/10

(Whiplash har premiär den 6/2)

I samarbete med Filmtrailer.se