Holy Motors

Leos Carax slog igenom som regissör i mitten av 1980-talet, ungefär samtidigt med Luc Besson och Jean-Jacques Beineix. Deras visuella stil sågs av kritiker som så pass annorlunda att man myntade begreppet "cinéma du look". Vissa såg deras filmer som en förnyelse av den franska filmkonsten, andra uppfattade den som ett tomt spektakel, en version av kejsarens nya kläder.

När nu Carax (vars artistnamn är ett anagram på hans verkliga förnamn Alex och Oscar) återkommer som långfilmsregissör med Holy Motors efter ett uppehåll på 13 år är det inget fel på hans förmåga att förbluffa och fantisera. Hans filmer har alltid varit uppblåsta romantiska melodramer, med en ung man och hans problemfyllda relationer till kvinnor i centrum (Boy Meets Girl [1984], Mauvais sang/Ont blod [1986], Les Amants du Pont-Neuf/De älskande på Pont-Neuf [1991]). Trots närvaron av en storstjärna som Catherine Deneuve blev hans fjärde långfilm, Pola X (1999), en sådan missräkning att det är först nu han återkommit med en längre film.

Denis Lavant, som hade huvudrollen i de tre första filmerna, återkommer här som Oscar (alltså ett av Carax verkliga förnamn), en man som under filmens gång ikläder sig ytterligare tio andra figurers yttre och inre gestalt. Varför? Ja, det förklaras inte i filmen, vilket gör berättelsen till en närmast surrealistisk kavalkad av identitetsbyten.

Visserligen inleds och avslutas Oscars närvaro i filmen med att han lämnar respektive återvänder till sin familj (med en bisarr vändning) och mellantiden tillbringar han till stor del i en jättelik vit limousin (populärt grepp, se David Cronenbergs Cosmopolis från i år, men även de likartade Collateral [2004] med Tom Cruise och Mikael Persbrandt i Dag och natt [2003]), där han också klär om till de olika rollerna: tolkningen att han kompenserar för ett trist borgerligt familjeliv med dessa mer extrema karaktärer ligger inte långt bort (inte minst för att fransk film ständigt återkommer till den borgerlighet som man inte kan undslippa men samtidigt föraktar).

Filmen kastar sig också vildsint mellan att vara grotesk (som i skildringen av en ondskefull Chaplin-kopia som kidnappar en fotomodell i bästa 1800-talsstil och släpar ner henne i ett underjordssystem där han draperar henne i madonnautstyrsel och lägger sig naken i hennes knä med ett [fejkat] stånd), kärleksromatisk (med Kylie Minogue som sjungande kopia av nya vågen-ikonen Jean Seberg) och gangsterberättelse (med ett mord där offret och mördaren [Oscar] görs till varandras kopior) — samt allt däremellan. Carax drar sig inte heller för att låta de vita limousinerna, som sover i ett garage om natten, samtala med varandra om sin snara hädanfärd eftersom de inte längre behövs. Oscar undrar också vid ett tillfälle ifall man finns om ingen ser vad man gör.

Inget av det skildrade är heller riktigt på "riktigt". Trots att Oscar vid flera tillfällen dör återuppstår han igen och kan spela nya roller, liksom andra figurer i filmen och det finns ständiga hänvisningar till skådespeleri och att allt som händer filmas av osynliga kameror.  


 Holy Motors inleds också med att en man vaknar, öppnar en igentapetserad dörr i en vägg och ställer sig att se på en film (King Vidors The Crowd/En av de många [1928]) från en storslagen biografbalkong, alltmedan publiken i övrigt sover.

Filmhistorien medverkar också hela tiden med otaliga referenser, allt ifrån Seberg-hänvisningen och att Édith Scob från Georges Franjus skräckklassiker Les yeux sans visage/De bestialiska (1960) spelar Oscars chaufför och till och med får användning för ansiktsmasken från Franjus film, till sekvenser från Eadweard Muybridges fotografiexperiment på 1870- och 80-talen och Oscars grundläggande likhet med stumfilmsstjärnan Lon Chaney och hans förklädnadsförmåga.

Att händelserna inte förklaras på ett entydigt sätt och att känsloläget slänger sig från melodramatik och tragedi till burlesk och grotesk komedi gör att många kommer att avvisa Holy Motors som en obegriplig film.




Men om man släpper lite på kravet om psykologisk realism och ordinär logik så blir Carax återkomst en fantasistimulerande och filmiskt läcker, om än inte mästerlig, godbit på repertoaren.

(Holy Motors har premiär den 16 november)

Betyg: 8/10

I samarbete med Filmtrailer.se