söndag 2 oktober 2011

Pang Pang Bröder

Axel Danielsson har i tio års tid följt sina systersöner, tvillingarna Gustav och Oskar, med kameran och redovisar i Pang Pang Bröder vad som hänt i och med deras liv under dessa år.

Den visuellt uppenbara skillnaden mellan de två bröderna är att Oskar fysisk stannar kvar i barndomens längd — men vad händer med dem på ett inre och mellanmänskligt plan? Vi får se hur de umgås med kompisar (mest Gustavs) och föräldrar (mest mamman), hur de har likartade tankar under sin uppväxt, men också hur de har påtagligt olika sätt att uttrycka det.

Oskar är mer utlevande, förändrar sitt utseende med halvt rakat huvud och säkerhetsnål genom örsnibben (och följs mer intensivt av Danielsson), medan Gustav har en kaja som han i en minnesvärd scen lär att frigöra sig från honom och flyga på egen hand.

Men så väldigt mycket mer blir det inte av skildringen. Det är tydligt att Danielsson haft ett nära förhållande till bröderna (och deras mamma, sin syster) för att kunna filma både uppgörelsescener och vid operationer eller första fyllespyan — men det blir förvånansvärt menlöst.



Att Oskar, med sin kortväxthet, hamnar i mer extrema tillstånd än Gustav verkar vara tydligt, men det finns så många livssituationer (där deras val och reaktioner hade kunnat säga oss som åskådare så mycket mer) som inte finns med i filmen — av alltför stor hänsyn till de inblandade eller om det finns något annat skäl framgår inte — att porträtten blir ofullgångna. Brist på material borde inte vara en orsak, med tanke på hur länge Danielsson följt bröderna.

Pang Pang Bröder är alltså en alltför snäll och tam dokumentär, men med (speciellt) Oskar som en intressant karaktär, värd att få en utförligare skildring. Lite överraskande är det också att det är bolaget Plattform, känd för de bångstyriga filmerna av Ruben Östlund (De ofrivilliga [2008], Play [2011] ) och Erik Hemmendorf som producerat denna tämligen slätstrukna produktion.


Betyg: 4/10




I samarbete med Filmtrailer.se

2 kommentarer:

  1. Tycker inte att man behöver begära mer. Dokumentären är rörande och visar på successiv mognad, kärleksfullhet och enormt charmiga killar, trots prövningar och ett annorlundaskap som sticker ut. Det räcker och det är bra att vi får besinna oss på den karga vardagen utan Idolmanier och meningslöst illussionsskapande.

    SvaraRadera
  2. Utmärkt film, begriper inte vad recensenten är ute efter - måste det vara något perverst för att han eller hon skall bli nöjd?

    SvaraRadera